saltatochkryddat

Jag har bestämt mig! De här veckorna som kalls adventstiden ska gå i harmonins tecken. Ingen stress, inget tvång, ingen irritation.

I morse var det tjugo grader kallt. Skönt, sa jag och log, då snöar det inte i alla fall.

Mitt på dagen var det elva grader och ett lätt snöfall pudrade världen. Härligt att det har blivit lite mildare, sa jag och log, och de här snöflingorna är ju bara vackra, som glitter.

Nu, vid fyratiden på eftermiddagen, är det fjorton grader kallt och det blåser friskt. Vilken tur, säger jag och ler, att vi har hunnit hem innan det började blåsa.

 

Kolla vilken fridfull människa jag är.

 

Förr i tiden var jag julknäpp. Det skulle städas, bakas, pyntas, handlas julklappar till kända och nästan okända, knäck och kola skulle kokas, julgran huggas och fåglarna matas. Jag trodde, på fullt allvar, att det inte kunde bli någon jul om jag inte gjorde allt detta. Nu vet jag bättre. Julen kommer, vare sig jag vill eller inte, jag är absolut helt betydelselös för den händelsen. Därför tar jag det med ro.

 

Jag vill ha levande ljus, julmusik, röda, varma färger omkring mig, glögg, russin och massor av tid. Att njuta.

 

I morgon ska jag och några vänner besöka Skellefteås mesta julstämning, Lanthandeln på Nordanå. Där ska vi sitta i timmar, dricka kaffe, äta anisgrisar, prata, skratta och insupa känslan av gammaldags jul. Det är en tradition vi har och den gör vi inte avkall på.

På fredag är det juljunta i tomtelandet! Vackrare ställe att säsongavsluta juntan på, finns inte. Man är liksom inbäddad i en Jenny Nyströmanda. Tills tomten kommer! Han brukar inte vara så traditionsstyrd. Men snäll.

På lördag ska vi gå och roa oss tillsammans med Monica och Åsa, i Mens Night. Garanterad skrattfest.

På söndag är det julmarknad i stans mysigaste "kvarter".

 

Men på måndag, då järnspikar! Då blir det Nobelfest här hemma med Ankan, Gåsan och Måsan. Det brukar inte vara särskilt stämningsfullt trots att jag ibland delar ut klappar som är farligt nära en stämning . . .

 

På luciamorgonen ska Gun-Marie få ta hand om mig och försöka trolla fram en frisyr och färg som håller för en fotografering till mitt nya körkort. Tänk, att det är dags redan. Och aldrig fick jag visa upp mitt första körkort, där jag var ung och vacker. Men nu, när jag bara är och, kan jag ge mig sjutton på att det ska visas i tid och otid.

 

Okej, jag ska inte hetsa upp mig över det. Det är ju advent. Och jag är harmonisk. Absolut inte stressad.