saltatochkryddat

Japp, då var det dags för en resumé av år 2012 då. Den globala och lokala sidan av saken överlåter jag till Rapport och Västerbottensnytt, jag tar mig an den triviala.

 

År 2012: Snö, tö, regn, mygg, regn, snö. Och snö.

 

Sådärja. Nu kan vi inrikta oss på det övriga.

Skellefteå AIK tog silver för andra året i rad. Ingen dålig prestation om man inte bor i Guldstaden och förväntar sig att allt man rör vid ska förvandlas till guld, förstås. Andreas Hadelöv sa tack och hej och försvann. "There goes my hero. Watch him as he goes". Men så kom Martin Sevc och han var så lik Marttinen att allt blev frid och fröjd igen. Ett prov på min logik.

 

Sommaren var kort, det mesta regna´ bort men när mannen och jag först besökte Stockholm och Årsta havsbad, kunde vi njuta av sol flera dagar. När det regnade, var det läge för shopping. Egentligen regnade det lite väl sparsamt. Sedan for vi iväg på den av mig så efterlängtade bilsemestern och hade toktur med vädret, vart vi än styrde kosan. Till och med i Norge. Vi har fått flera brev från Norge. Med fotografier. Det låg paparazzi i vartenda dike och fotade vår bil. De hade väl aldrig sett en så snygg bil förut. Men de ville ha betalt för bilderna, trots att vi inte hade beställt dem. De har ett så utpräglat tunnelseende i vårt grannland att de vägrar ta till sig invändningar. Det är bara att betala.

Till sommaren ska jag montera en kamera i en av våra rondeller och alla norskregistrerade fordon som kör mer än ett varv i den, ska fotograferas. Inte för att jag ska skicka kravbrev, utan mest bara för att de ser så skojiga ut, särskilt efter tio-fjorton varv.

 

Nordea vägrade, mitt i den stora nyårsruschen, att släppa från sig pengar, vare sig i bankomater eller via betalkort i Ica-kassor. Och detta blev man varse när man redan hade skickat alla varor längs bandet och var skyldig affären 598 kronor! Det blev till att lämna varorna och smyga iväg som skamsna hundar, följda av Swedbanks och Handelsbankens välbeställda kunders blickar och kommentarer. Som tur var, dök en hjälte upp med trind plånbok och med hans hjälp och vår parkeringskassa, kunde vi lösa ut maten. Men jag hörde nog tisslandet från de välbesuttna som satt i kafeterian och avnjöt en korv med bröd, som de hade råd med. Och jag såg mannens längtande blick. Inte när han såg på mig, utan på varmkorven - den ouppnåeliga.

 

Barn och barnbarn har blivit ett år äldre under 2012. Nya tänder, nya frisyrer, steget från Hello Kitty till Monster High har tagits, kramarna finns där fortfarande men pussarnas antal har krympt, ja, nu pratar jag om barnbarnen förstås, de vuxna barnen har inte förändrats så mycket. Förutom Annie, som har gått från att vara en långhårig blondin till en korthårig neonorange snygging. Eller, som hennes äldste son, lite behärskat sa, hon blev "siså".

 

Men någon hen blir hon aldrig! Ingen annan heller. Vad är det för tokigheter? Sluta hitta på nya konstruerade, helt obehövliga, ord och försök få folk att skilja på var och vart i stället, språkrådet. Eller, som Hamlet uttryckte det: Att vara eller inte varta, det är frågan.

 

I natt träder 2013 in. Ett oskrivet blad. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Lite som att gå ut på en myr där det finns massor med hjortron men även vattenfyllda hål som man måste passa sig för.

 

Jag vill i alla fall önska er alla, mina favoritbloggläsare, ett riktigt Gott, Mysigt, Friskt, Lyckligt, Glädjestrålande Nytt År!  May the force be with you.