saltatochkryddat

Egentligen skulle jag vilja tycka riktigt synd om mig själv nu, om det inte vore för att det finns andra som har det värre.

Jag tar det från början.

 

För några veckor sedan kändes det som om jag hade fått nåt skräp mellan två kindtänder. Jag tog tandtråd och gjorde mitt bästa. När jag drog bort tråden, följde halva tanden med. Det som satt kvar var taggigt och gropigt. Inte kul. Tungan hade ett gediget jobb med att kontrollera om det verkligen var sant var tredje sekund.

Klok som jag är, insåg jag att jag inte kunde ha det så där över jul- och nyårshelgerna, så jag bokade tid hos min tandläkare, du vet han som är mer rädd för mig än jag är för honom.

 

När han kollat röntgenbilderna sa han: Jag har en bra och en dålig nyhet. Vilken ska vi ta först?

Eftersom nyheter från honom aldrig kan vara bra, utan dåliga eller superdåliga, så fick han välja. Min tand var bortom all räddning! En spricka löpte genom alltet och ända ner genom långroten. Hur skulle han kunna komma med en "bra" nyhet efter det? Jo, tyckte han, att det är billigare att dra en tand än att greja en jättelagning (som ändå inte var aktuell i det här läget), det är en bra nyhet. Jag ser inte fram emot fler goda nyheter från honom.

 

Att "dra" en tand låter ju enkelt. Det är det inte. Bedövningssprutor till höger och vänster, och för säkerhets skull även på tungan men det var nog hans sätt att försöka få tyst på mig, sen ett evinnerligt sågande och bökande och till sist ett blodbad värdigt historieböckerna.

 

Efter det skulle mannen och jag handla julklappar och julmat . . . För att bättra på mitt bleka ansikte, tänkte jag måla läpparna  men se dem kändes jag inte vid! Mannen skrattade och frågade om det var blod eller läppstift jag hade på hakan. Empatilösa varelse.

 

När bedövningen släppte, gick min självbehärskning åt samma håll. Kvällen ägnades åt tystnad och självömkan. Och innan jag somnade, skänkte jag en tanke till min tandläkare och den var inte god. Det hade inget med min smärta att göra, utan mer för att han har förstört min fina föreställning om tomten. Du skulle aldrig ha berättat det, Lage! Nu ser jag bara den synen framför mig och den är inte behaglig. Du tar dig nog bättre ut som tandläkare. Faktiskt.