saltatochkryddat

Ja, herremin, vilket slöseri med mascara.

I fredags gjorde jag mig fin inför juljuntan och la naturligtvis ner möda på att få mascaran att göra underverk med mina ögonfransar, som utlovat. Det enda som egentligen sker, är att fransarna blir styva och pekar rakt ut, vilket innebär att de krockar med glasögonen, vilket i sin tur innebär att glasen blir fläckiga och utsikten sämre. Men ändå. Jag går inte ut med soporna utan att ha "målat" ögonen för om jag möter någon, tror de att jag går i sömn med tanke på de smala springor mina ögon utgör.

 

Nå, när det var dags för årets tomteöverraskning, började eländet. Tyvärr hade tomtefar insjuknat så en tomte"pojke" i galonbyxor kom i hans ställe. Han var nybörjare på julklappsutdelning och ville gärna börja med att kramas . . . Sen kunde han inte varken bokstäver eller siffror heller men han imiterade siffrorna med egna kroppsställningar, vilket innebar att mascaran rann. På mig. Vi lottar ju julklapparna mellan juntamedlemmarna och sen drar vi en siffra och då får vi, förhoppningsvis, paketet med den siffran på. I år var vi, tyvärr, bara fem stycken på grund av diverse åkommor, ändå gjorde tomtepojken en sjua av sig själv till första paketet. Detta torde ha berott på att det är väldigt svårt att illustrera en femma med sin egen fysik. Till slut hamnade ändå paketet till rätt adress.

 

Innan alla fem klappar var utdelade, var mascaran mer under ögonen än på fransarna.

 

Ändå gjorde jag om misstaget på lördagen.

 

Målade omsorgsfullt fransarna, spretade isär dem som klumpat ihop sig och provblinkade några gånger så att inte över- och underfransar skulle fastna ihop.

Så gick vi, i det lätta men dock blöta, snöfallet till Nordanåteatern, där Norrlands främsta kvinnliga komiker skulle bjuda på show. Och OM de gjorde!

Entrén med två medelålders ickesylfider i baddräkt, satte liksom ribban.

 

Men nu är det så, med dessa mångbegåvade kvinnor, att de liksom kan bädda in både budskap och sanningar, som gör att man mår gott i själen, i sina nummer. Sen blandar de friskt med vansinnigheter, skönsång och ett våghalsigt självutlämnande som gör att helheten blir en fantastisk underhållning. Att de dessutom bjudit in "gästartister" som gör att skrattsalvorna aldrig lägger sig, utan överlappar varann hela tiden, gör inte saken sämre. Men mascaran. Så den rann! Och dyr är den.

 

I dag hade vi planerat att gå till julmarknaden, en gammaldags sådan i en gammaldags miljö, men det har vi skrotat. Jag är livrädd att träffa någon som får mig att skratta. Tre dagar på raken har jag inte råd med. Så jag stannar hemma med omålade ögon och njuter av Vinterstudion. Och reprisen av SAIKs seger mot Färjestad. Kanske till och med repriserna .