saltatochkryddat

Ibland är jag i akut behov av omväxling. Då föreslår maken en biltur och då blir jag genast i extas. Jag älskar bilturer och han är lika förtjust i att köra bil så då förstår du att vi passar som handen i handsken.

I går var det dags. Vi åkte till Burträsk och köpte en skjorta till chauffören. Sen skulle vi dricka kaffe på Ostens hus men inte var det öppet för oss inte. Då blev jag lite sur. Först hittade jag ingenting passande på klädaffären och sen fick jag inget kaffe på det. Men mannen är inte den som är den. Han föreslog att vi skulle åka till flygplatsen och fika. Yes! Finns det något kuligare än att vara på flyget och slippa vara nervös? Att bara sitta och titta på alla stackare som ska iväg på en högst osäker flygresa eller dem som just överlevt en dito och kommit hem? Eller fram. Alla bor väl inte här i Skellefteå men alla är tacksamma för att de kommit hit utan att störta. Så är det för mig och så borde det vara för alla.

Efter den stärkande kaffetåren och det idoga stirrandet på alla dem som checkat in, för att utröna om de var flygrädda eller inte, så var jag redo för nästa äventyr. Då åkte vi till Bureå och köpte spik! Det var trevligt.

Sen körde vi E4:an hemöver och mannen frågade om jag var sugen på att stanna och campa vid någon rastplats. Eftersom alla var översnöade kände jag ingen större längtan, utan föreslog en direktresa till matvaruaffären i stället. Sånt händer bara på vintern.

Mitt i avocadolådan träffade jag Malin med de strålande ögonen. Sånt gör mig glad. Dessutom hade de extrapris på karré, vilket var kanon eftersom jag tänkt prova på Lilians Gamla trasor i pitabröd till helgen.

I dag är jag som en ny människa. Vilka intryck, vilka upplevelser, vilken erfarenhet jag tillskansade mig i går. Allt som behövs är en klok och förstående man och en bra bil. Och jag har båda!