saltatochkryddat

I dag är en härlig dag! Det är snö överallt så det är nästan omöjligt att ta sig fram utomhus. Alltså stannar man inne. Och ser på skidor, slalom, tennis, hockey och mer hockey. Så himla trivsamt. Inga krav, mannen är ju fortfarande inte kry så det är slapparläge som gäller, även för mig. Så fort jag har gjort Askungens sysslor . . .

Men - jag har faktiskt varit på en kortare utflykt på förmiddagen. Eftersom vi har dansat ut julen, upptäckte ju jag, med min skarpa örnblick, att vi behövde en ny matta under köksbordet. Då trotsar man väder, vind och igentäppta gatukorsningar och beger sig med livet som insats på jakt efter den perfekta mattan. Jag hittade den! Tror jag. Vi har inte lagt ut den än för golvet ska dammsugas och våttorkas först och det kan ju dröja ett tag.

När jag ändå var ute på äventyr, slog jag till och handlade mat också. Jag blir så vansinningt trött på att försöka uppfinna smakliga, aptitretande, lättuggade rätter av det som finns i frysen. Oxfilén och hummern är inte att tänka på.  Mannen blir så trött av att tugga och jag blir så trött på att vara kreativ. Så i dag, på trettondagsafton, blir det wokade biffstrimlor i currysås - med öl till! Jodå, det går bättre att tugga om man får öl. Julmust börjar man bara hosta mer av. Mineralvatten killar i näsan med nysningar som följd. Vanligt vatten? Ha! Dricker man i snitt inget vanligt vatten, utan bara sköljer munnen efter snus och tandborstning och ändå drabbas av cryptosporidium, då är chansen obefintlig att man börjar dricka vatten till maten. Alltså öl. Och eftersom "någon" är vidskeplig, eller vad det nu är, så måste det vara NorrlandsGuld de dagar då AIK spelar. Då vinner vi!

Jag har i och för sig noterat en del förluster också med NorrlandsGuld i glaset men eftersom "någon" har ett dövöra som brukar slå till, finns inte den statistiken registrerad.
Nåja, han är så väl värd sin öl, så himla krasslig som han har varit (är). Och gör den nu att han inte blir så slut av att tugga, så väl bekomme.

Nå, när jag var på den stora affären med de flygande punschflaskorna, träfade jag två passionärer. Jo, jag vill att det ska heta så, inte pensionärer. Om du hör ordet pensionär, visst tänker du då på en tant med grått, permanentat hår, grårandig klänning och vitt förkläde? Erkänn! Men möter man två skitsnygga, fräscha kvinnor, fulla av skratt och bus och livsglädje i en ålder av, hjälp, 70+, då kommer inte ordet pensionär ens i närheten, nej, då ligger passionärer mycket närmare till. Sådärja. Nu har Språknämnden och Svenska Akademien fått hjälp. Det bjuder jag på, en sån här härlig dag!