saltatochkryddat

Oj, så slut jag är!

Tisdag förmiddag och jag har inte slagit av på takten än. I helgen har jag hjälpt våra alpina åkare att åka fort och rätt, tyvärr hade jag inte tid att hjälpa Hans Olsson, vilket märktes. Jag har också hunnit med att åka skidor, både klassiskt och, i samma lopp, skejta som ett tok. Tyvärr tvingades jag vara behjälplig med att dra upp Johan Olsson från ett dike, dit han tvingats av två sladdande marodörer. Där tappade vi tid, Johan och jag. Men största ansträngningen var ändå hockeymatchen mellan SAIK och Luleå. Inte för att jag behövde hjälpa till så mycket, Hadelöv skötte båsdörren alldeles utmärkt, men det är anspänningen som tröttar ut  mig. Det var så skönt att vi vann så jag höll på att gå in i dvala efter matchen MEN det hade jag ju inte tid med. Barca spelade senare på kvällen och det var dessutom utan Messi. Gissa om jag behövdes! Milan struntade jag i efter det att jag hade konstaterat att Zlatan skulle klara det alldeles själv.

Carl-Johan Bergman behövde min stadiga hand till hjälp för att skjuta fullt. Åka fick han göra själv. Men jisses, vilket team vi är. Nu har han åkt ända bort och vansinnigt snabbt från hela VM-et för nu har vi fått värkar, hans fru och jag. Hur ska det gå när jag dessutom ska stötta Ferry i dag och ett helt hockeylag? Förutom att jag har tvättstugan hela dagen och för övrigt även färgat håret. På fredag ska Gun-Marie komplettera mitt hår med nåt färgglatt så att jag syns i spåren, i backen, på planerna av is och av gräs.

I går var jag till doktorn och diskuterade. Han skrev ut en barndos av en medicin till mig, för han tyckte att jag var i trotsåldern. Det gillade jag. Sedan tyckte mannen att vi skulle koppla av med en liten biltur. Det blev Piteå eftersom svägerskan glömt sin nyinköpta scarf hos oss, så vi hade verkligen en anledning att åka. När vi ändå var i stan, passade vi på att rusa runt i alla affärer också. Men ack, besvikelsen var stor. De hade inga snygga servetter i Piteå just nu. Mannen handlade och vandlade dock i vanlig ordning.

Det här blir en stressig vecka. I morgon ska jag läsa en bok. På torsdag ska jag träffa Ing-Marie, gå på konstutställning och kafé och på fredag ska jag bli toksnygg hos frissan och köpa te. Detta då förutom att jag ska medverka i skidskytte-VM på lediga stunder. Sen kommer helgen igen och med den fullt ös.

Min läkare säger att jag inte får stressa. Jag vet det, då får jag alzheimer light. Men vad gör man, när man är en godhjärtad människa som vill hjälpa andra? Inte kan jag lämna dem åt sitt öde. Se bara hur det har gått för Anja. Henne slutade jag hjälpa efter fjolårssäsongen, helt logiskt eftersom hon meddelade att hon la av med sin tävlingskarriär. Jag trodde på henne. Det gör jag inte längre.