saltatochkryddat

Twittrar fåglarna? Messar prästerna? Måste jag lära mig ett nytt tänk?

Förr, när det svenska språket var ett eget språk, fanns det på varje tidning med självaktning ett korrektur. Det hade som uppgift att kontrollera att varje stavelse i tidningen var rättstavad, att varje faktauppgift var väl underbyggd, att alla namn var korrekta, att grammatiken var oklanderlig och så vidare.

I takt med tiden, dataålderns intåg och besparingarnas frammarsch, försvann korrekturläsarna, eller textgranskarna som de började kallas i stället, och självaktningen gömdes i en mörk garderob.
Nu har vi ett skriftspråk som inte skiljer sig från talspråket och som anammar nymodigheter och modetrender som vore de ett måste för att göra sig förstådd.

"Mannen dömdes på tisdag till fängelse för misshandel av X-stad tingsrätt". På tisdag??? Hur vet tidningen det? Är de synska på redaktionen? Och - hur kunde mannen misshandla hela X-stads tingsrätt? Utan att någon ingrep? Det var fegt, tycker jag.

Vart är du? Vart vill du bo? Han glömde vart han hade parkerat bilen. MEN SKA DET VARA SÅ SVÅRT???? Någon trendsättare inom media, utan vidare språkkunskaper, började. Andra följde efter. Nu säger "alla" vart i stället för var. Det börjar bli accepterat! Snart kommer det väl i Svenska Akademiens Ordlista. Och jag ryser.

På tal om det så kollade jag förslagen till nya, accepterade ord i SAOL. Skräppost, var ett. Soffpotatis, ett annat. Men att både sunkig och dissa redan finns med, förvånade mig. Sommarprata är ett nytt verb och det tycker jag är roligt. Jag har faktiskt sommarpratat ett år, i P4, om livets pusselbitar. Att få prata fritt och dessutom välja sin egen musik, vilket innebar Creedence, Eric Clapton, ELO och Björn J:son Lindh, bland annat, var jättekul. Jag antar att det är det som menas med verbet sommarprata. Annars kan jag nog påstå att jag vinterpratar också. För att inte tala om när jag vårpratar, då kan det gå hetsigt till. Inte kan jag låta bli att prata på hösten heller.

SAOL har plockat bort en massa ord också, bland annat närhetsbutik. Fullt förståeligt för hur skulle dagens uppväxande släkte kunna veta vad det är? De har aldrig kunnat gå in i moster Ingrids affär och köpa en tvåöreskola. Nittioelfte, finns inte heller längre. Vad ska jag nu säga när jag om och om igen påpekar skillnaden mellan vart och var? Vart anger riktning, var anger befintlighet. För nittioelfte gången.

Men det värsta, det absolut värsta, är att ordet "språkfördärv" inte längre ska finnas med. Det tycker jag är sunkigt.