En liten provsemester

Nu ska Bloggen prova på att vara ledig några dagar. Ett test inför den riktiga semestern för att se om någon sorts abstinens infinner sig eller inte.

Själv ska jag baka bullar, packa förnödenheter, vattna blommor, ta reda på tvätten, ladda mobilen och försöka utröna vilka kläder som är passande att ha på sig i dag, när det verkar bli riktigt varmt och skönt. Steget från långbyxor till caprilängd att alltid svårt att ta. Vita ben ska fram, som så länge varit i det fördolda och det är ångestfyllt. Jacka? Glöm det. Kofta? Hahaha. Men vad? Långärmat? Kortärmat? Å, vad jag längtar till stugan! Där kan jag se ut hur som helst, mannen har trots allt lovat att älska mig i nöd och lust.

Men först måste vi blanda oss med mänskligheten på Solbackens affärsområde och där är det viktigt hur man ser ut. Mannen säger att jag blir mer och mer lik min mor. Hon bytte kläder för att gå med soporna. Nån kunde ju se henne och de jeansen hon hade inomhus var faktiskt lite för korta. Gissa om jag skrattade åt henne. Då!

Vad är det som gör att jag får för mig att jag är världens medelpunkt och att alla ska studera mig in i minsta detalj? Är det så jag själv beter mig mot mina medmänniskor? Inte en chans. Jag ser på folks ansikten om de verkar glada eller inte. That´s it. Så, rent logiskt, om jag då själv går ut i mina inomhusmyskläder och ett leende på läpparna, borde det ju räcka för att känna mig fin. Om världen vore så enkel ändå. Suck.

I går skulle jag bara kvista upp till min läkares underbara sköterska och kolla blodtrycket. Det kostade mig 200 kronor! Inte hade trycket gått ner nåt efter ett medicinbyte så jag var tvungen att träffa läkaren och han skrev ut ett nytt recept, en "tonårsdos", som han sa. Tidigare hade jag tydligen fått en barndos. Nu måste jag dit om tre veckor igen. Mitt i semestern då jag är som värst speedad. Det kan aldrig gå goda. Tänk om jag måste upp på en vuxendos, jag som är så barnslig.

Nu är bulldegen färdigjäst. Varför jag bakar bullar? För att Gideon sa "om jag inte får kakor och bullar hos mormor, då blir jag galen". Det vill jag inte riskera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0