saltatochkryddat

Jag har en ny hobby! Har börjat jaga fåglar. Inte med skjutvapen, förstås!, men med en bok.

Mycket är jag dålig på; handarbete, TV-spel, vissling (enligt syrran), matte, läsa och förstå manualer, teknik och så vidare men jag tor att jag är sämst på fåglar ändå. Detta skall rådas bot på nu.
Runt om stugan, i träden, på taket, i hängrännan, ja överallt låter det. Det visslas och tjoas dygnet runt, hittills utan att jag haft en aning om vem som låter hur. Storspoven känner jag igen. Min favorit! Kråkor, skator och björktrastar vet jag också hur de låter. Inte vackert. Resten blandar jag ihop i en salig röra. Men nu, NU har vi köpt en fågelbok med läten.

Det vore mycket enklare om jag såg fåglarna samtidigt som jag hör dem men så snälla är de inte. Alltså måste jag, för varje trudelutt jag hör, knappa fram över hundra olika ljud och det tar tid. Under den perioden har  sången jag hörde, blivit uppblandad med en massa andras lockrop, parnings- och varningsläten så det är inte en alltför enkel uppgift jag har tagit på mig.
Sädesärlorna på taket brukar vippa fram till kanten och se ner på mig, i dubbel bemärkelse, medan jag mödosamt försöker komma fram till en träff i boken. De till och med skrattade åt mig när jag, överlycklig, kunde identifiera bofinken en dag. "Bofinken", sa de och skakade på sina små huvuden, "den känner väl alla igen". Hmmm. Skrattar bäst som skrattar sist. Jag ska spela Kung i baren med Magnus Uggla för dem nån dag, få se om de känner igen honom. Det gör väl alla!

En fantastisk sommar, när det dessutom var fotbolls-VM, hände något märkligt varje kväll. När vi gick ut för att svalka oss efter dagens sista match, kom, efter exakt tre minuter, ett ljud som lät som när man som barn satte fast en flärrrp på cykelhjulet. Varje kväll! Vi kunde så småningom lokalisera ljudet och såg en lustig krabat som flög samma sträcka, avgivande samma ljud, vid samma tidpunkt - varje kväll.
Naturligtvis insåg vi att det var en fågel. Dummare än så är vi inte. En fotbollsintresserad fågel, dessutom. Som hade varit hos nån kompis, på puben eller nån annanstans och sett matcherna men som direkt efter det att sista slutsignalen ljöd, skyndade sig hem.

Vi frågade Anton från Grubban, en fotbollsspelande fågelkännare av rang, och han sa direkt: enkelbeckasin eller morkulla. Vi kommer inte ihåg vilket. Men efter att ha studerat de båda, är vi bombsäkra på att det är en morkulla. "Kallas även kvällsknort. Födoämnen: surdrog. (Alltså ser han matcherna på puben). Hanarnas spelflykt pågår i skymning, ibland långt in på sommarnätterna."
Solklart.

Det enda som stör oss är att just morkullan inte finns med i vår fågelljudsbok, medan enkelbeckasinen gör det. Och den låter som en flärrrp på cykelhjulet.

Men tänk att den fågel, som jag i alla år har hört säga: HurmårduidagMisterBjul, är en bofink. Och jag som hela tiden trott att det varit en talgoxe som gått en kvällskurs i engelska. Tänk, vad jag får lära mig av fågelboken. Om jag bara har ork nog. Det litar på att springa efter ett ljud långt in i skogen, bärandes och bläddrandes en tung bok.

Och knipholken som vi fick i fjol, där vi trodde att någon sjöfågel alternativt uggla skulle bosätta sig, den har nu fått sina hyresgäster. Pyttesmå flugsnappare. "De behöver inte fälla ihop vingarna innan de flyger in genom hålet", har mannen konstaterat. Och så låter de som någon slags folkdans. Förutom när jag och boken kommer för nära. Då kommer ett skarpt "wit ...wit...". Det lär skrämma mig.

Nä, enklast är det med undulaten Brolle-Helge. När han säger: Jag är busig, då vet jag bombsäkert att det är han. Fastän han inte är med i fågelboken.