saltatochkryddat

I går hämtades den upp från källaren. Adventslådan. Den har det finaste innehållet av alla. Stjärnor, stakar och andra ljus i överflöd, precis det vi behöver just nu. Men, som traditionen bjuder, skulle jag ju naturligtvis tjuta mig till ett nyförvärv också. Nu hänger den, stjärnan, i sovrumsfönstret och är bara så fantastiskt vacker. Men det är inte förrän det mörknar i dag som jag tänder hela prakten.

 

Det är ju fusk det också eftersom det är på söndag som det är första advent men vem bryr sig? Jo, det kan jag tala om: Jag!

Många börjar i princip när höstkrattningen är över och de vissnade uteblommorna burits bort. Då smygs ljuskedjorna fram i träd och buskar. Okej, det gör mörkret mer uthärdligt men när adventsstakar tänds i oktober, då får jag fnatt. Traditioner, folk, traditioner! Antingen ska man hålla på dem eller göra som ägarna till ett hus i kommunen, köra rubbet året om. Midsommarstänger i plast samsas med julgranar i plast, utomhus givetvis, tomtar och kulörta slingor har sällskap av påskfjädrar i pastellfärger. All in, så att säga.

Det är inte snyggt. Inte i mina ögon. Det är dessutom respektlöst mot traditionerna. Anser jag. Men jag accepterar med en axelryckning det faktum att jag inte kan göra något åt eländet, jag kan ju dessutom välja en annan väg att färdas fram på så slipper jag se galenskapen.

 

Men - och nu kommer det - när julen är slut och har dansats ut, då accepterar jag inte några eftersläpningar! Då är det vår och tulpanernas tid är inne. Många har den uppfattningen att januari är en vintermånad men det är inte sant. Inte helt och hållet. Om man vill, kan man se vårtecken men då måste man först ha släckt alla stjärnor, stakar och slingor, annars märker man dem inte.

 

När vi åker genom stan eller byar, morrar jag och väser ett hot om att jag ska anmäla eftersläntarna, som fortfarande har full julbelysning, för miljö- och hälsovårdsnämnden. Vad den skulle göra åt saken, vet jag inte men det känns skönt att skrämmas lite där inne i bilen.

 

Nu ska jag inte ta ut ilskan i förskott, utan njuta av att få spela julmusik, ha en massa mysbelysning och sniffa hyacintdoft. Typiskt nog har vi inte haft en sådan ljus och klar dag som i dag på flera veckor så jag får nog behärska mig till fram emot tretiden. Men då . . . har vi ljus, här i vårt hus. Och på balkongen för första gången!