saltatochkryddat

Nu har jag gett mig ut på djupt vatten! Jag har nämligen googlat på drömtydning.

Exempelvis ville jag få fram en betydelse av följande:

 

Jag är festklädd på en stor gala. Det är människor överallt som minglar. Själv försöker jag att i smyg luta mig mot en vägg för att få stöd. Då kommer en kille i grå kostym fram, bärande på ett fat med nånting vitt på.

- Hållåj, säger han glatt, vill du ha na kalvdans?

- Äää, nej tack, svara jag.

- Ha du smaka´ne nan gång?

- Nää.

- Men ta nalta då, he jer kanongott!

 

Kalvdans?? Var någonstans i mitt undermedvetna har kalvdans gömt sig under ett helt liv och precis nu bestämde sig för att poppa upp i en dröm som något betydelsefullt?

 

Eller:

Uppe i en taklist i mitt hem, sitter tre snidade uggleansikten som kommenterar allt jag gör och skvallrar hejdlöst. I en dröm alltså. Jag är irriterad på dem men kan inte göra något åt att de finns där. Bara höra på deras tjatter.

Vad skulle Freud ha sagt?

 

Och, i natt:

Mannen och jag hade köpt hus i Dalfors. Plötsligt såg jag en massa män, kvinnor och barn i skogen. De placerade ut stora vita, utsirade, lysande lyktor på stubbar. När de kom närmare såg jag att de var polacker. (HUR ser man det? På lacken, eller?) Jättetrevliga var de och glada. En äldre man var så "trevlig" att jag ansåg mig nödgad att säga: Min man, Texas, är i huset . . .

???? Texas?

 

I början av vårt förhållande påstod mannen att han aldrig drömde. När jag berättade, med insikt om att det kunde äventyra vår kärlek, om mina drömmar, såg han både lite skrämd och mycket frågande ut. Men då han är en väldigt stabil person, la han inte benen på ryggen. I stället bytte vi madrass och - se! - började han inte också att drömma. I början kom han inte ihåg så mycket annat än att det var rörigt och mycket folk. Men i går berättade han att han hade gått in i en affär och köpt en mjukglass, en surströmmingsmacka och en påse bilar. Det artar sig! Speciellt som butikspersonalen krävde att han skulle räkna ut i vilken ordning han skulle äta upp allt. Elementärt, min käre Watson: först mjukglassen så klart, innan den började rinna, sen skulle han köra hem och äta surströmmingsmackan och till sist sätta sig i soffan med bilpåsen.

Hans drömmar är strukturerade. Inte mina.

 

Men ofta, ofta drömmer jag att Leif Boork får jobb som experkommentator på Nya Guinea. Men då är jag förstås vaken.