saltatochkryddat

Har du träffat på Nejmensi och Jamensi? Deras ursprung är obekant men de dyker upp lite då och då, vilket har fått mig att fundera lite. De är bara användbara i vissa situationer, som exempelvis:

 

- Jag har bakat kakor utan att misslyckas.

- Nejmensi, det kan jag väl inte tro.

- Jamensi, det gjorde jag visst.

- Nejmensi, så förvånad jag blir.

 

I vissa, speciella, fall räcker det inte med ett enkelt "nej" eller "ja". Inte ens ett "jo". För att få fram den rätta känslan måste det följas av mensi.

 

Min mor var inte speciellt bra på att överdriva. Det finns det andra i familjen som är betydligt bättre på. Om jag, till exempel, sa att det hade regnat femtio millimeter, replikerade alltid min far med: Har Gun sagt det?

Om jag då svarade ja, drog han bort tio-femton millimeter på direkten. Varför vet jag inte . . .

 

Men det var det där med mor. Och överdrifter. Ibland kunde hon få för sig att utbrista:

- Nejmensi, VAD ändååå?

Men det var inte vardagsmat. Då krävdes det nästan en tappa-hakan-överraskning.

 

Men kan säga det eftertänksamt också:

- Har du glömt vår bröllopsdag?

- Nejmensi, inte har jag väl det. . . .

Eller sturskt:

- Jamensi, det är väl ingenting att fira!

 

Jag vet inte hur utbrett användandet av nejmensi och jamensi är för jag har själv nämligen inte reflekterat över det förrän i dag. Jag har haft tid till sådana saker i helgen, när mannen arbetat. Nånting måste man ju göra mellan skidstafetter, skidskyttemixar, hockey och slalom. Innan Barca kör igång. Det får inte bli nån dötid så att intellektet riskerar att säcka ihop. Forskning, fundering, fantasi och fika. Det kan man ägna sig åt mellan varven. Då håller man sig igång.

Jomensi, det är sant.

Märk väl att där passar inte ett jamensi, utan där måste det vara ett jomensi. Det är mer grammatiskt korrekt.

 

Hur många är beredda att skriva under ett friskhetsintyg åt mig?