saltatochkryddat

Jaha, prinsessan Madeleine har förlovat sig. Ursäkta men jag kunde inte bry mig mindre. Jag har nämligen varit på en mycket mer betydelsefull bemärkelsedag, just i dag, den 25 oktober, dagen då kungahuset kom i skymundan.

 

Mitt äldsta barnbarn fyller nio år i dag. Det är stort. Och han har ett leende som förvandlar grus till guld. Som smälter is. Som gör mig unik. Jag är hans mormor. Du förstår väl att en kunglig förlovning inte bekommer mig ett dugg.

Alla fyra var samlade kring tårtan, två syskonpar, tillika fyra kusiner. Alla med så olika personligheter. Vi tar dem i kronologisk ordning:

Gideon. Sitt gärna och berätta någonting för honom och tro att bara för att hans ögon är fästa vid dig, så lyssnar han. Bli inte överraskad när han mitt i alltihop säger: Du vet, i Zelda, när man sitter i buren, nu vet jag hur man kan ta sig ut.

Alfred. Världens enda sjuåring som är tonåring. Förutom att han kramas gärna.

Arwen. Min prinsessa och kompis. Vi pratar om saker som inte killar förstår. Mode och nagellack till exempel.

Mio. Traktorer och Star Wars. Behöver jag säga mer? Utseendet efter mamma, det ena intresset efter morfar och det andra är genetiskt betingat. Gissa vilket som är vilket.

 

Jag är lyckligt lottad att få ha en liten bonus-Molly också, på ett år och åtta månader. Hon är generös nog att slösa sin charm på alla och klok nog att få det att se ut som om man är den enda utvalda.

 

Att på samma dag som barn och barnbarn värmer upp ens hjärta farligt nära brännpunkten, köra den så kallade "gravrundan", det vill säga smycka nära och käras gravar inför Allhelgona, det får mig att känna mig som att jag är i mitten. För gammal för mycket och definitivt för ung för något annat. Egentligen ganska privilegierad. Jag gör som jag vill, har väldigt lite ansvar för andra människor, väljer och väljer bort som jag behagar. Det är faktiskt så att medelåldern är en helt fantastisk ålder!  Den andas frihet.

 

Men jag borde börja äta D-vitamin, säger dottern. Okej då, det ska jag göra. Bara för att du bryr dig.

Undrar om Madeleine har sagt det till Silvia. Eller de kanske har ett helt annat förhållande. Vad vet jag? Inte annat än att jag är tacksam över det sms jag fick för bra många år sen, och som jag har sparat, där det stod: Vill bara meddela att din dotter har förlovat sig och att vi inte vill bli störda. :-)

Silvia kunde inte ha blivit lyckligare.