Dags att avslöja min livslögn

I morse, vid sjutiden, sa jag med ynklig röst till mannen som stod och packade arbetskläder: Du har det bra du som får fara på jobbet medan jag tvingas ligga här i sängen mellan vidrigt mjuka och svala lakan . . .
 
Jag måste ha siktat dåligt för pilen missade helt sitt mål. I stället sa han, med äkta omtänksam stämma: Hoppas att du kan somna om.
Jo, jag kan försöka, om jag bara får ligga tillräckligt länge. Typ två minuter.
Men i morse ville det sig inte. Tankarna kom. Mannen har ett arbete som han är som klippt och skuren för. I dag börjar han på ett nytt ställe, ett sprillans nytt, men det är fortfarande vård och omsorg som gäller. Jag är glad så länge han jobbar med gamla och dementa för då tycker han att jag är så fräsch när han kommer hem!
Ändå tärs jag av en lögn - en livslögn.
 
När jag skulle välja gymnasieutbildning, tyckte min far att den ekonomiska linjen med språklig gren som tillval, skulle passa mig. Så blev det. Men företagsekonomi var inte ett dugg intressant och när det sedan visade sig att inga killar sökte till den språkliga grenen, la skolstyrelsen in maskinskrivning och stenografi som naturliga delar i utbildningen. Det var ju ändå bara tjejer som blev sekreterare.
 
Jag tog min examen, fick köpa en ring i gediget rött och vitt guld som bevis på min titel: gymnasieekonom. Med färdigheter i maskinskrivning och stenografi. Skitsnack! Jag hade skolkat de flesta lektioner när vi skulle lära oss fingersättning på skrivmaskinen (Fyyyyyy!!) och jag lurade läraren i stenografi efter ett prov, när vi skulle klara etthundratjugo stavelser i minuten, och jag visserligen stenograferade men inte kunde tyda ett dugg av vad jag hade skrivit. Jag körde en snyfthistoria om något tragiskt som hade hänt, varför jag inte kunde koncentrera mig. Hon var väldigt förstående och strök mig över håret med en medlidsam gest. (Fyyyyyyy!!!)
Annars är stenografi en smart variant av skrivande. Man skriver på norrländska. Inga onödiga bokstäver finns med, de rationaliserar man bort, exempelvis så skriver man "talln ä litn". Jag provade nyss att skriva mitt namn måd vestrman. Jag kunde inte tyda det. . .
 
Alltså; att jag skulle behärska företagsekonomi, maskinskrivning och stenografi är en lögn. Det är dags att erkänna det nu. Jag tyar inte att bära den längre. Förlåt.

Kommentarer
Postat av: Ing-Marie

Skönt att bli av med dåligt samvete och redo för att skaffa sig nytt, lycka till

2012-10-01 @ 10:59:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0