Kända och okända allergier

När jag var liten var jag allergisk mot jordgubbar. Intressant, va? Nä, men det kommer mer.
Från cirka sex års ålder blev jag toksjuk om jag så bara åt en enda jordgubbe, feber, muskelvärk och kräkningar.
 
När jag hade fött mitt första barn, provade jag att äta en halv jordgubbe igen. Det gick! Från och med den dagen har jag kunnat äta hur mycket jordgubbar jag vill. Hur gick det till?
 
Jag var oerhört plågad av myggbett också. De djävulens blodsugare älskade mig och jag hade stora blaffor överallt som kliade nåt hemskt. När jag hade fött mitt andra barn, skydde myggen mig som pesten. Hur gick nu det till?
 
En stor och ståtlig man, som jag känner, hade en mycket kännbar så kallad hösnuva. En dag blev han sjuk och åkte in på lasarettet. Där konstaterade man att hans blindtarm var inflammerad och gjorde processen kort med den. Puts väck, bara. Och vad blev följden? Jo, hösnuvan försvann. Totalt. Hur gick det till då?
 
Nu för tiden är det mer regel än undantag bland barn med allergier av olika slag. Mjölk-, mjölksocker-, gluten-, husdjurs-, mögel- ja, det finns nästan obegränsat med allergier. Mer och mindre allvarliga.
En, för mig, hittills okänd variant, fick jag höra talas om härom dagen.
 
Storebror har efter tester påvisat någon sorts överkänslighet men de har inte kommit fram till vad han reagerar på.
- Det är nåt mer än elefanter, informerade hans lillebror sakkunnigt.
Antagligen. De har nämligen inte så många av den sorten vare sig hemma eller på skolan.
- Vad tror du själv att du är allergisk mot, frågade jag tredjeklassaren.
- Matte, svarade han utan någon längre betänktetid.
- Jag är också allergisk mot matte, avbröt lillebror.
- Jaså, på vilket sätt då, frågade jag.
- Jag blir så torr, sa han övertygande.
 
Nu förstår jag att jag själv har lidit av matteöverkänslighet hela livet utan att förstå det. Inte för att jag har fått snuva eller torra kinder, utan det har mest visat sig som hjärnsläpp med åtföljande andnöd. X och Y och logaritmer och pi. Pythagoras hit och ekvationer dit. Jag känner direkt hur det sväller igen i halsen . . .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0