saltatochkryddat

Jag är lite grinig och tjörmig i dag. Men mot kvällen blir det bättre. Säger horoskopet.

Än så länge stämmer det. Men jag har hittat en motmedicin. Ett minne att plocka fram.

 

Först och främst kanske du tycker att jag är en ond människa när jag säger att jag blir vansinnig på alla dragspelare som har poppat upp som tistlar i Sommarsveriges blomsteräng. Vid varje köpcenter sitter det en dragspelare på en tältstol och spelar en och samma låt, landet över. Nu har de dessutom plockat fram barndragspelare som antagligen ska blidka oss mer än de vuxna. Inte mig!

Jag gillar gatumusikanter, absolut, men jag gillar inte organiserad ljudtortyr i form av en femtitalsdänga som tjuts fram av ett dragspel. Gatumusik ska vara glad, spontan, smittande och ge åhörarna en upplevelse! Som, och nu kommer minnet fram, min absoluta favorit; den gitarrspelande (?) tvåmetersmannen som satt på trottoaren i Montpellier.

 

Min vän Ingis och jag var ute på äventyr. Vi skulle hälsa på Lizzy, Ingis dotter som pluggade franska i Montpellier. När vi landade i Nice, sent på kvällen, och skulle ta en taxi till hotellet, pekade taxichauffören på ett stort komplex, på sin höjd trettio meters gångväg därifrån. Första fadäsen. Men han hade ju kunnat skjutsa oss och ta betalt så vi bestämde oss för att fransmännen är vänliga. Dessutom pussas de ju i tid och otid. Det roligaste jag visste var att se mopedister i stadstrafik som stannade och kindpussades två gånger på varje kind, med hjälmarna på! Kling, klang, kling, klang. Ja, okej, det var det roligaste jag visste, tills jag såg honom! Han satt utanför ett köpcentrum, på marken, med sina långlånga ben utsträckta framför sig, med en gitarr i famnen och med ett väldigt seriöst ansiktsuttryck. Men så började han spela - och sjunga. Han hade lärt sig två ackord som han körde hårt med och till denna "musik" vrålade han sånger helt utan melodi. Dag ut och dag in. Vi skrattade så vi tjöt. Och vem, av alla fantastiska gatuartister i hela staden, tror ni tjänade mest på sin konst? Det skulle inte förvåna mig om han är miljonär i dag.

 

Det är så härligt med människor som vågar bjuda på sig själva. Jag önskar att jag själv vore en sådan. Men jag skulle förmodligen sätta mig på en tältstol och spela samma låt som alla andra. Dock inte på dragspel. Där går gränsen.

 

Jo, jag är nog lite mer taggad, med taggarna utåt, i dag. Det är ju matchdag. Men det blir nog trevligare framåt kvällen. Annars jädrar . . .