Mycket får man stå ut med . . .

Okej, det här är inte till min fördel men jag måste ändå berätta. Det gäller Alfred, 7 år.
Vi hade kommit överens om att jag skulle vänta på dem i bilen efter skoldagens slut i går. Det hällregnade så jag ville helst slippa gå ut i onödan.
Eftersom Affe slutade tio minuter före storebror, blev jag lite fundersam när han inte ens hade dykt upp den tid som Gideon skulle komma. Alltså pallrade jag mig ut ur bilen och styrde stegen mot ettans tillhåll. Klassrummet var tomt men jag tittade in genom fritids fönster och såg en drös barn sitta där på golvet och lyssna uppmärksamt. Jag såg dock inte till mitt barnbarn så jag vände. Då kom plötsligt en tornado ut genom dörren till fritids och en glad figur slängde sig om halsen på mig och kramade mig. Men han är väl för söt. Eller . . .
- Jag såg dig inte men jag hade sagt till mina klasskompisar att om ni ser en gammal tant med röda glasögon och stora fläskkotletter så är det min mormor.
..........
Det måste ha varit de röda glasögonen som gjorde att de larmade Affe. De är ju lite ovanliga.
Förbaskade unge!
Han har femton glittrande, hoppande otyg i varje öga men jag trodde att min delaktighet i hans upptåg skulle ha tagit slut när han avslöjade på förskolan att hans mormor hade bajsat i badkaret. Dock hade han "glömt" säga att det var när hon var bäbis. Det var knappt att jag vågade hämta honom på föris efter det.
I dag sitter jag kvar i bilen tills han kommer.
Pojkarnas mamma är i Umeå på plugg och pappan är i Skottland på fiskeresa. I eftermiddag tar modern över förmynderiet igen. Från och med måndag är det hon som får hämta på skolan.
 
Men Alfred gjorde nåt jättebra i går också. Helt plötsligt har pärlplattorna kommit i ropet igen och han har gjort de mest fantastiska skapelser. Men innan matchen SAIK-Brynäs kom han och gav oss var sitt pärlhjärta i svart och gult. Det här är lyckoamuletter, sa han. Och visst funkade dom! Vi kommer alltid att ha dem på oss när SAIK spelar hädanefter. Bäva månde motståndarna.
 
Gideons klass ska ut på någon slags aktivitet i dag. Flera klasser ska samlas på torget i stan. Varför? Till vilket syfte? Ja, inte visste han, bara att han skulle ha nåt rött på sig.
- Vi kanske ska pruttestera, sa han och log sitt fantastiska leende.
Lillebror tog honom på orden. Där. I bilen. Och så skrattade han. Mycket nöjd med sin pruttest.

Kommentarer
Postat av: Ulla Johansson

Skrattade gott åt din blog idag. Det är alltid oväntade roliga små äventyr att umgås med barnbarnen. Så mycket glasklar logik och roliga infall dom har. Jag hämtar också sonens två småpojkar från förskolan och det blir många skratt tillsammans.

2012-09-28 @ 10:56:58
Postat av: Karin Lå

Ha, ha, hade du handlar kotletter på Coop innan du skulle hämta barnbarnen:-))Ungar är obetalbara!

2012-09-28 @ 12:46:45
Postat av: Maude

Ulla, om ett skratt förlänger livet, tror jag att jag (och du!) snart är odödliga, tack vare våra barnbarn :)
Karin, mina "fläskkotletter" är osäljbara men jag håller med dig om att ungar är obetalbara :)

2012-10-01 @ 14:52:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0