saltatochkryddat

hej

 

hör du mig?

 

jag har lite svag röst i dag . . .

 

 

Okej, nu tar jag i för allt vad jag är värd: HEJ! HUR ÄR LÄGET I DAG?

 

Här är det siså, som Gidde brukar säga. Si, för att det är en fantastisk känsla att se så många människor förenas i en gemensam glädje. Så, för att det blåser halv storm och det tycker inte mitt huvud och resten av kroppen om. Det värker överallt och den värken försöker samsas med ett pirr av toklycka som också känns i hela kroppen och knoppen. Jag försöker att dela upp det rättvist.

 

I går tog vi GULD, vi och vårt hockeylag. Stan blev som galen. Och det fortsätter i dag - och i morgon - och i övermorgon - och till den 6 augusti då första isträningen går igång. Då börjar vi om igen.

 

Jag är lite orolig för min granne, åttioplussaren, som inte hörts av sedan hon visade mig sin almanacka i går. En stor väggalmanacka med rejäla rutor att skriva i. Fullsmockad! Varenda dag. "Men ibland räcker de inte till och då måste jag börja skriva uppåt väggarna", sa hon och skrattade gott. Det är luncher, teatrar, föreläsningar, biblioteksbesök, promenader, visiter hos åldringar på äldreboenden, middagsbjudningar för barn och barnbarn, en resa till ett spa i södra Sverige . . .

 

I min almanacka står det Saxons 10.30, junta 18.00, Ywe 13.00 och Forsis 17.00. Det var april månad det. Och jag känner mig lite stressad.

 

Grannens almanacka såg likadan ut varje månad! Inte en blank dag. Sen städar hon också, utan att skriva upp det. Och tvättar. Iförd blåjeans, jeansväst och matchande scarf. Inte underligt att man känner sig gammal . . .

 

Själv har jag på mig svarta byxor, en AIK-T-shirt och gul skjorta. Och är helt slut.