saltatochkryddat

I natt drömde jag att jag skulle fylla i en V75-kupong på GK:s i Ullared. Min kompis, tillika namne, satt i en av kassorna och skulle lämna in kupongen åt mig när hon slutade. Jag visste med säkerhet att jag skulle spela på häst nummer 2 i lopp 2. En klar spik! Det var åtminstone vad jag trodde innan jag råkade titta på hästarna längst ner på sidan. Häst med startnummer tolv hette Gun och om den stod det "skrällvann senast i Skellefteå". Hur skulle jag nu göra?

 

Allt jag hade att spela för var en tredjedels hundralapp och dessutom påminde min kompis mig om att jag var skyldig henne pengar sedan Fars dag.

 

Plötsligt kom Åke Svanstedts unga fru och var rasande på sin make! Han hade gett någon i uppdrag att köpa en födelsedagspresent till henne och denne någon hade valt något så romantiskt som säkerhetstrosor. Det visade sig vara trosor med ett hål mitt på - undertill. Vad som skulle vara så speciellt säkert med dem fattade jag aldrig.

 

När upprördheten efter fru Svanstedt hade lagt sig, koncentrerade jag mig på V75-an igen. Jag tjuvkikade på kompisens rad och såg att hon hade kryssat för samtliga hästar i sista loppet. Varför, tänkte jag, när det räcker med två? Men vilka två?

 

Nu är det så att det är väldans länge sedan jag spelade på trav. Det blir mest en tokdubbel när svågern och mannen ändå sitter tillsammans och diskuterar form, spår, med eller utan skor, kusk, upplopp, ja, sånt där som hör till. Jag går uteslutande på namn! För två år sedan, dagen efter Annies och Adams bröllop, spelade jag på Annie´s Cash och Gidde Palema. Vann 4 700 kronor! Lätt som en plätt.

 

Staffan följer samma plan, förutom när han är med proffset J-Å, och efter det att vi hade sett en låda i hans barndomshem, som var märkt med "Everts gåbortssockar", spelar han alltid på Everts Partysocks. Den har dragit in en och annan hundring till oss!

 

Jag vet att man ska studera och tillägna sig en massa kunskaper för att nå storvinsten. Men om man bara är beredd att spela för 42 kronor på Dagens Dubbel, då ska man definitivt gå på krakarnas namn. Det är då man kan få sig en liten extra guldkant på tillvaron.

 

Sen ska man väl kanske inte förlita sig så mycket till drömmar. Åtminstone inte mina. Jag väntar fortfarande på att en häst med ett visst namn, som kom till mig i en dröm för många år sedan, ska uppenbara sig. Och då, järnspikar, ska jag satsa en hundring på Vinnare. Det kan bara inte slå fel.