Guld, feber och lök - en helt vanlig fredag

Ninaninaninana ni na . . . .
 
Här kommer Boktipset!
Nu har jag läst en bok som är så fantastisk att jag inte hittar ord. Om jag skulle försöka beskriva vad den handlar om, skulle jag tvingas att återge hela innehållet, för varenda rad är en händelse i sig. Den är tragisk, omänsklig, rå, brutal och mitt i alltihop bubblar ett högt skratt upp från mitt bröst och ut genom munnen! Det låter inte klokt, va? Men det är just precis vad den är: klok.
 
När jag fick hem den beställda boken och gjorde en första bläddring, fick jag smått andnöd. Så otroligt mycket text, så otroligt liten text och så otroligt långa kapitel. Det brukar betyda att jag lägger boken åt sidan. Men den här hade en dragningskraft som jag inte kunde motstå. Varför kan jag inte förklara.
 
Nu har jag läst ut den och den sitter för alltid fast i en liten vrå i mitt hjärta. Boken heter Little Bee och är skriven av Chris Cleave. Det är en bok som alla borde läsa men jag vet att det inte blir så av en massa olika skäl. Men du som känner att du gärna vill gräva efter guld; tveka inte, läs den och hitta en guldskatt som gör dig rik. Jag lovar.
 
I dag har två sjuka barnbarn varit här, Arwen med feber och misstänkt öroninflammation, som tack och lov inte var någon öroninflammation, och Mio med lite feber och hosta tillräckligt svår för att vilja ha goda halstabletter och glass. Så nu får vår halva lök verkligen leva upp till sitt rykte. I flera veckor har det funnits en halv lök i en skål i köket som har dragit till sig alla bakterier som funnits i atmosfären. Så är det sagt och så har bevisats hittills. Givetvis måste man byta ut löken med jämna mellanrum för att det ska funka. En lökhalva hade skjutit decimeterhöga skott efter en natt. Den måste ha räddat oss från, minst, malaria och gula febern.
 
Sen kan jag ju inte låtsas som om ingenting händer i morgon. Det är ju då det börjar! Den sjukdomen kan ingen lökhalva i världen befria oss ifrån. Hockeyfebern är nämligen den enda sjukdom som är rent fasansfullt njutbar, trots hjärtklappning, värmevallningar, heshet, huvudvärk och värk i leder. Så ingen vill ge upp och gå och  lägga sig. Hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0