Har jag rätt att vara glad?

Frågan är: Har man rätt att jaga upp sig på grund av en pågående SM-final i hockey, som om det vore det viktigaste som finns i livet? Samtidigt som rädslan inför nya eventuella bombdåd jagar upp USA:s befolkning?
 
Svaret är obetingat JA!
 
Men om nu Säpo uttrycker oro på grund av att allt fler svenskar utbildar sig i krigsföring under ledning av al Quaida-grupper, kan jag ändå fortsätta att oroa mig för att SAIK inte ska lyckas gå hela vägen till guld i år? Nordkorea har fått storhetsvansinne och försöker skrämma stora delar av världen, finns ändå rätten kvar för mig att ha ont i magen av nervositet inför kvällens match?
 
Svaret är definitivt JA!
 
I mina ögon.
 
Det här är min vardag och det är här jag lever. Är jag egoistisk? Mycket möjligt. Inskränkt? Förmodligen. Men jag vill ha rätten till att känna att min personliga lycka får vara den största för mig och att mina personliga tragedier inte för mig kan mäta sig med några andra, oavsett var och hur många som drabbas någon annanstans.
 
Vilket inte hindrar att jag kan bli duktigt upprörd över saker som inte direkt påverkar mig! Ta bara den handläggare på Försäkringskassan som förlorat sitt jobb för att denne varit inne i tre anhörigas ärenden, vilket alltså inte är tillåtet.Förklaringen från handläggaren är att den höga arbetstakten gjort att handläggaren inte alltid noterat att det varit anhörigas akter som kommit upp. 479 gånger!!

Jag påstår inte att handläggaren ljuger. Inte heller att denne lyckats prestera den sämsta bortförklaring jag har hört på väldigt länge. Eller? Det skulle i och för sig kunna förklara varför så många människor anser sig så orättvist behandlade av Försäkringskassans beslutsfattare och förtroendeläkare. De har helt enkelt inte tid att ens se namnet på den försäkrade innan de fattar beslut. Livsviktiga beslut! För den enskilda människan. Fråga den som blivit utan ersättning om den känner sig sedd? Fråga den svårt cancersjuka, som klassats som fullt arbetsför, om denna känner sig sedd?
479 gånger! Utan att känna igen sina anhörigas namn. Det blir nästan 180 gånger som handläggaren ser vart och ett av namnen, utan att reflektera. Det skulle faktiskt kunna vara sant.
 
Solen skiner, det är plusgrader i massor, snön lyser svartsmutsig och i kväll spelas match nummer tre mellan vårat Skellefteå AIK och Luleå. Förlåt, men jag är glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0