saltatochkryddat

Det ringde på min mobil halv tio i går morse.

- Hallå mormor! hördes en glad åttaårings röst.

- Men hej älsklingen,svarade jag (som jag tyckte) hur naturligt som helst.

- Kan vi komma och cykla till dig i dag? fortsatte han.

- Va?? Hit?? Till stugan? Så långt?, (som jag tyckte) tjoade jag.

- Mormor . . . du låter nyvaken, säger då den odågan.

- Näää, inte då, sa jag lamt.

- Jodu, det hör jag på din röst lika lätt som jag äter mat!

 

Ibland har han argument som det inte går att förstå sig på. Än mindre bemöta.

 

Och ja, visst kom de. Mamma och två söner som sken i kapp med den varma solen. Men om man har cyklat drygt en och en halv mil, borde man inte vara lite slut då? Halvslut, åtminstone? Icket. Det pratades, skrattades, brottades, tävlades och kraschades. En grön glaskula.

- Mormor, vad kan vi göra för att du ska bli glad fastän vi rev sönder din fina kula, frågade tioåringen.

Jag föll.

Vilket han visste på förhand.

Resultatet blev att bröderna fick varsin glass för att göra mig glad. Hur det nu gick till . . .

 

I dag har första flyttlasset gått. Det känns - sådär. 23 grader varmt och en sommar som aldrig säger nej. Men så hörde jag på radion att den tredje eller fjärde september skulle vi, enligt yr.no, ha sju-åtta grader och regn. Så - ja, vi får se.

US Open har börjat. La liga har kört igång. SAIKs träningsmatcher sänds på C More. Ibland kan det vara en fördel att bo i stan.

 

Men på onsdag blir det stugan igen. Och på torsdag surströmming på Krången. Oavsett vad yr.no säger. Då är det enbart njutningsgraden som räknas..

 

Vi hörs! :-)