Jag är övergiven!

Att bli övergiven bara sådär.
Ingen förvarning.
Bara ett brev; Nu har jag lämnat dig. Och en bild med ett stort, okänsligt leende.
Han skrev också att någon annan fick ta vid nu.
Bara så där.
 
Gissa om jag blev upprörd?! Rent ut sagt förbannad. Hela min ilska kanaliserade sig till en enda punkt. Det var en tand - och den sprack! Pang, bara, och den var i två bitar, som båda satt fast vid en bananformad rot (visade det sig sen). Normalt hade jag ju då vänt mig till min tandläkare men det var ju det som inte längre var normalt. Han var numera ute i skogen på heltid, rotfyllde granar och satte in nya kronor på tallarna.
 
Så vad gjorde jag? Naturligtvis ringde jag en annan, en som tog emot mig med öppen famn. Ja, okej då, öppen dörr åtminstone. Han provocerade mig inte det minsta när jag hade fullt med borrar och andra satans verkytg i munnen och inte kunde bemöta hans påståenden. Han berättade inte skräckhistorier medan han slängde in det ena verktyget efter det andra i min redan till bristningsgränsen uttänjda mun. Han berättade bara vad han gjorde, vad som skulle behöva göras nästa gång och - vad det skulle komma att kosta! Jag tror att jag ska skicka räkningen till min före detta. Tandläkare, alltså. Det var ju, trots allt, hans fel att jag blev så upprörd att tanden sprack. Dessutom har han säkert sålt blåbär och lingon för bra mycket mer än de tvåtusenfemhundra kronor som min nya vill ha. Tandläkare, alltså.
 
Och bilen, den stora som ska rulla hela året, ska in på service och två nya däck ska köpas. Ruinens brant är nära.
 
Nu ska jag iväg till Gun-Marie, min frissa. Det är också förhållandevis dyrt men sett till vad hon kan åstadkomma, är det värt varenda krona. Hon kan få mig att se tio år yngre ut. Åtminstone en vecka-tio dagar. Det kunde aldrig min tandläkare. Det är ju bara gamlingar som är tandlösa. Och Jonte Hedström.
 
Nu har jag kommit överens med mig själv om att aldrig mer bli så upprörd att en tand spricker. Men då måste jag låta bli att tänka på honom. Han - som svek.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0