Konst och konstigt

I går var jag på pressrelease! Som VIP, dessutom.
En helt fantastisk fotobok presenterades för oss två vippar. Därefter fick jag lära mig en massa nytt. Om korta shorts, lårben, pulled pork och att en totalt hockeyointresserad individ plötsligt kan skrika till domaren, på TV, "NEJ, det där var ingen utvisning!!". Det var kul.
 
Inte för att vi såg SAIKs träningsmatch mot Örebro på TV samtidigt som vi minglade runt boken, det skulle ha varit oförskämt, men av någon anledning självstartade apparaten och vips kunde vi se att det blev mål. För oss. Medan bokens författare och jag samspråkade om det fina i att spara bilder i dagboksform, blev hon som verkligen kan det här med fotografering och bilder, helt uppslukad av en "totalt ointressant" hockeymatch. Säger det månne mer om sällskapet i rummet än om henne??
 
I dag ska jag tanka upp kanonkulan, eftersom Aftonbladet indikerar en chockhöjning av bensinpriset. Om jag tankar fullt, 40 liter, då räcker det hela september, sedan ställs bilen av, och ett par månader till våren. Fartvidundret tar ingen bensin alls! Den är bara för läcker. Enda problemet, en sån här varm sommar, är om inte radion startar när jag vrider på tändningen. Då riskerar jag att svettas ihjäl om jag kör en längre sträcka än tio meter. Men nu har jag lärt mig var den gemensamma säkringen sitter och om jag bara tar ut den och sätter tillbaka den, då börjar radion funka! Sedan jag tryckt in koden naturligtvis. Någon tipsade mig om att smörja lite femfemtisex på säkringen så skulle problemet vara löst men jag vet inte om jag vill. Jag känner mig så fruktansvärt teknisk och självgående när jag avhjälper felet på egen hand. Men vi får se.
 
Nu ska jag till stugan och hämta skafferiet. Åtminstone innehållet. Och den här gången får jag inte glömma lakritsklubborna, mitt nya begär. Jag har aldrig tyckt om saltlakrits tidigare men sedan jag fick en Djungelvrålklubba på Maddes och Johannes bröllop har jag varit fast i träsket. Så fort kan det gå. Nu klarar jag knappt en TV-kväll utan en klubba. Och då menar jag inte en hockeyklubba. Även om de också är starkt beroendeframkallande.
 
 

Kommentarer
Postat av: Catarina Rådefjäll

Nu har du gjort mig intresserad. Vad är titeln på fotoboken?

Svar: Catarina! Det är en fotobok som bara finns i ett enda exemplar, min kompis Åsas. Tyvärr.
Maude Westerman

2013-08-28 @ 11:50:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0