Om jag har sovit i stan?

Första natten i stan. Om jag har sovit gott? Sådär . . .
 
Ibland händer det att mannen jobbar natt. Inte ofta men, för mig, alldeles för ofta. Det är då min hörsel skärps.
 
Jag vill gärna sova för öppet fönster. I stugan är det inga problem, bara man har ett myggnät som täcker varje synlig och osynlig springa. Härlig, sval nattluft får fritt inträde och de ljud man hör, är enbart rogivande.
I går kväll, här i stan, öppnade jag fönstret tills första spärren stoppade. Cirka en decimeters öppning. Större kan jag inte ha, då kan otäckingar ta sig in. Det var varmt i natt. Ibland rent av svettigt, vilket inträffade när mina öron hörde mystiska ljud.
 
Ett framrusande tåg kan jag klara av. Knattrande mopeder likaså. Även om jag inte förstår vad de gör ute i mörka natten. Ett billarm gör mig upprörd, en klar signal på att skummisarna är på g. Men så hörs prat och skratt och ett gäng unga tjejers klackar smäller mot trottoaren. Återigen; vad gör de ute vid den sena timman, men okej de neutraliserade billarmet.
Det värsta är ändå ljuden som kommer inifrån. De som jag har glömt var en del av mitt trygga hem. TV-n smäller högst. Sen kylen. Någon ännu ej identifierad lampa knäpper när den svalnar. Ja, så där håller det på och inte somnar jag. Det är en natt kvar. Man jag kan ju alltid se tennis. Eller läsa min påbörjade deckare . . .
 
I juli åkte vi Vildmarksvägen, över Saxnäs, Fatmomakke och Stalon till exempel. En vidunderligt vacker väg. Totalt körde vi över hundra mil, utan att se ett enda vilt djur!! Tre renar som låg och solade i en sandgrotta var det vildaste vi såg. Men när vi kom hem!
 
När jag sitter och ser på TV i stugan, brukar jag då och då kasta en blick ut över älven, bara för att jag inte kan låta bli. Den är så fascinerande och ombytlig. Men just denna kväll skymdes sikten. Jag såg bara nåt brunt som stod i vägen för utsikten. Typiskt, en älg! Som stod och tryckte mot altanstaketet. Den ångrade nog sitt tilltag att ge sig in bland mänskligheten när den insåg att där fanns Torsten! Ingen inkräktar på Torstens revir utan tillstånd. Det fick älgen erfara. Under fem timmar. Torsten är en gråhund. Totte Tuffing. Med honom som granne känner man sig trygg.
Kanske skulle jag be att få låna Torsten till stan när mannen jobbar natt? Han är ju faktiskt ganska stadsvan också, vid det här laget. Det händer att han tillbringar några timmar i polisfinkan. När han har överträtt sina gränser.
 
Jojo, det kan gå vilt till på vår lilla vildmarksväg också vill jag lova. En 700 meter lång actionthriller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0