saltatochkryddat

 

Vi Som Älskar Körsbär I Likör-Praliner. Den gruppen tillhör jag.

Många kastar till och med bort dem. Vilket helgerån! Den delikataste av alla delikata i Aladdinasken. Den röda.

Den gula och den bruna asken har väl inte ens med min favorit, antar jag.

Det är så med det mesta som jag tycker om, i ätväg alltså.

 

Först försvann den riktiga cocosglassen. Sen försvann raketosten. Så gjorde de om Japp, från att ha varit en seg, tuggmotståndlig läckerbit till en chokladsak med en massa luft och puff.

Bitte fanns i några år. En jädrans massa nötter, ihopkladdade under ett chokladtäcke. En Japps form och storlek ungefär. Hur god som helst. Borta.

Tempos potatissallad. Nu har Åhléns, som de bytte namn till, inte ens mat i sitt utbud. Tror jag det. När deras suveräna potatissallad försvann, slutade väl folk att handla där helt sonika.

Wienerbröden som jag fick efter varje njurröntgen. Mmmmm. Borta.

Exemplen kan radas upp i det oändliga. Livet har blivit fattigare.

 

Som tur var finns fortfarande tablettaskarna Viol och Tuttifrutti kvar. Dem ska man blanda i munnen, då uppstår den ultimata smaken. Jag brukade handla av gubben Häll i Finnfors kiosk. Han kom från Finland ursprungligen och var ganska kärv. Dessutom kunde han aldrig lära sig säga tuttifrutti, utan sa alltid "å en Frottitotti".

 

En gång, jag skulle väl antagligen köpa nåt åt syrran eller så, då blev det körigt för kioskgubben. Han hade plockat fram de vanliga tablettaskarna och stod tyst, då jag plötsligt la till en grej OCH sen ytterligare en men då blev han jättestörd: "Men TYST no, ja räkna jo". Ingen miniräknare där inte. Han förblir i mitt hjärta.

 

Ja, jo, jag är matfixerad i dag. Efter te och hårt bröd i morse och en smoothie till lunch, är jag smått hysterisk. I kylen ligger skinkan och väntar. Och äppelmoset. Men de får vänta till i morron men då jäsiken blir det av!

Nu ska jag däremot gå och blanda till middagen, keso, päronbitar och valnötter. Det är överjordiskt gott!

Sen går jag väl och lägger mig vid sju. Om jag nu kan somna på grund av allt oväsen som kommer från min kurrande mage.

Nej, jag dricker väl vatten och slår kanske till med en kopp te senare. Men i morron .... I morron du. Hallå skinkan, vänta på mig! Jag älskar dig, tro inget annat och jag har inte övergett dig. Vi måste bara vara åtskilda ibland, det är för mitt eget bästa. Men jag längtar efter dig!!

Och cocosglassen. Tvåöreskolorna. Hallonkolan som var så gräddig. En bit korv och en butterbulle. Tillsammans. Connys specialare. Det fanns, och finns, så mycket, så mycket som är såååå gott. Men när jag passerar gränsen som dras vid leverkaka, då är det allvar. Tack och lov har det hittills aldrig hänt.