Jomenvisst är jag insnöad

Måndag igen då. För varje måndag som kommer, blir det ljusare ute. Bara det är en anledning så god som någon att gilla måndagar så här års. Men den här måndagen är ändå lite speciell, den är dan före dan med stort V. Och så ett M. Vad blir det? VM - det fattar väl alla, knäppis. Jo, jag vet men det finns en fortsättning också: -månaden!
 
Tänk dig, en hel månad med VM i alpint, skidskytte och längskidor, som bara avlöser varann. Och skulle man bli less - haha, nu skojar jag allt till det - då kan man se på en Tre Kronorturnering med fem Skellefteå AIKare inblandade, La liga och en och annan dansk deckarserie. Välkommen februari!
 
I lördags hade jag tänkt åt både mannen och mig. Resultatet blev några timmars ledigt strosande på stan. Hade jag tänkt alltså. MEN då kom ett telefonsamtal.
- Hej mormor, jag har två matcher i dag, klockan tolv och klockan två.
- Men ååå vad roligt! Då ska vi komma och se en av dem.
- En?? Jag vill nog helst att ni ska se på båda.
 
I valet mellan en stadsvandring mellan affärer och två innebandymatcher, stod vi inte ens i kvalet.
 
Jag hade tidigare frågat honom hur det gick med innebandyn. Jättebra, svarade han, ibland kommer jag farande så att dom andra häpnar.
 
Det svaret gjorde det hela ännu mer spännande. Hade den tidigare något okoncentrerade spelaren, som ibland höll klubban upp och ned när han tog emot en passning, eller helt plötsligt under ett anfall började köra lite street-dance, verkligen blivit en spelare på riktigt?
OM han hade! Nu var det taktiksnack, böjning av klubbladet mellan bytena, blick som sökte fria ytor, medspelare, passningslägen och en spelare som till och med lobbade in ett mål från skapligt långt håll! Mormor stod upp och jublade! Högst av alla. Hela laget var kanonduktigt. Visserligen förlorade de en match men å andra sidan vann de en annan. Precis lagom pedagogiskt. :-)
 
Resten av lördagen bjöd på samma resultat. En förlust och en vinst. Vi förlorade i hockeyn men vann i Melodifestivalen. Men dagens stora vinnare var ändå maken; han slapp gå på stan. Gissa om han trivdes i sporthallen, där han till och med blev bjuden på kaffe . . .
 
Du kanske tycker att jag har snöat in väldigt mycket på idrott men faktum är att häromkring har alla snöat in på ett eller annat sätt. Jag accepterar situationen och gillar läget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0