saltatochkryddat

Nu när jag har blivit vuxen, tar jag äntligen steget fullt ut och blir det jag så länge har drömt om: wild and crazy!

Jag gör som jag vill och det som faller mig in. Eftersom jag inte är den typen som tar ett steg i taget och ser vad som händer, utan forsar fram och får kolla i backspegeln vad det var som hände, så tog jag ett livsavgörande beslut så där tvärt i söndags. Ingen mer leverpastej på frukostmackorna!

 

Jag kunde lika gärna ha bestämt att jag skulle sluta skratta.

 

Första morgonen var jag positiv och la kokt skinka på havreknäckebröden. Med gurka. Det var gott men . . .

 

Andra morgonen låg jag och drog mig länge innan jag steg upp och duschade. För vad hade jag som väntade?

 

Tredje morgonen, då var mannen ledig och hade druckit sitt första morgonkaffe för ett par timmar sedan när han ropade: Ska du inte stiga upp snart?

- Varför? skreksnyftade jag tillbaka. Varför? Säg mig det!

 

Senare den dagen åkte vi och handlade. Leverpastej.

 

Att vara wild and crazy var inte så kul.

 

Nu har jag dessutom slutat umgås med en man som heter Ove, på kvällarna. Jag saknar honom men han kommer att leva kvar i mitt sinnelag gode länge. Och jag kommer definitivt att betrakta katter på ett annorlunda sätt hädanefter. Tidigare trodde jag inte ens att de kunde tänka, än mindre försöka sätta på sig ett bilbälte. Nu har jag fått en annan syn, som sagt. Hela boken är så proppfull med spegelbilder av oss och fördomar som vi har men som kommer på skam på ett sätt som bara en författare med stor kärlek till livet och allt vad det innehåller plus en varm, knasig, bakvänd humor, kan åstadkomma.

 

Nu ska jag återgå till mina deckare igen. Då stör jag åtminstone ingen med frustande, exploderande skratt. I så fall har jag verkligen blivit wild and crazy, på riktigt. Men jag tror nog att jag behåller mitt gamla epitet: child and lazy. - ish.