saltatochkryddat

Nu vet jag.

Efter att ha varit och scoutat Luleå, har jag nu läget under kontroll och kan bara sammanfatta det med: Bedrövligt!

 

I den här hockeytokiga stan, Skellefteå alltså, finns inte en enda svart påskfjäder att uppbringa. Alla affärer har skyltfönstren fulla med utsmyckningar i gult och svart, det lyser AIK överallt på både möjliga och omöjliga ställen.

Själv pimpar jag balkongen för fullt och då påsken närmar sig, ska det naturligtvis även finnas påskris med gula och svarta fjädrar. Tyckte jag. Trodde jag. Men si där gick jag bet.

 

Lösningen blev då att åka på en tripp till Luleå och slå två flugor i en smäll, servetter och svarta fjädrar. Eftersom dessa ärenden beräknades ta sin grundliga tid i anspråk, valde vi att ta in på hotell för att kunna nyttja efterföljande dag på ett maximalt sätt.

 

Redan promenaden från källargaraget till hotellet, fyllde mig med onda aningar. En cementerad gränd med påmålade, vita fotspår, gallergrindar, dammiga mopeder under spiraltrappor och mystiska bilspår i ett utrymme som knappast kunde rymma en bil.

 

- Jag känner att Gunvald Larsson har gått här, sa jag, mest till mig själv eftersom jag brukar vara den enda som förstår mig när jag kommer med dylika uttalanden.

 

Att sedan fullmånen lyste med intensiv kraft rakt in i rummet, gjorde inte saken bättre. Jag tröstade mig med att den skulle vandra sin vanliga ban, och snart vara utom insynshåll men där gick jag bet - igen! Den fastnade nämligen på domkyrkans torn (jo, jag har fotobevis) och lyste på mig hela natten igenom.

Jag sov dåligt. Jag vaknade och mådde dåligt.

Men en fantastisk frukost gjorde mig piggare och sedan jag tejpat redan uppkomna skavsår, var jag redo.

 

Hallå, Luleå! Vet ni att erat hockeylag har gått till semi?? Var är stödet och supportet från stadens alla köpmän? Och VAR i hela friden är servetterna? Det var tomt, tomt, tomt. I den första affären vi besökte, fanns svarta påskfjädrar.

- Jaha, sa jag på mitt bästa skojarhumör, jag förstår att ni inte har användning av svarta fjädrar men se i Skellefteå, där finns inte en enda att uppbringa.

Tjejen i kassan såg på mig som om jag var ett ufo.

- Ja, du vet, svart och gult, fortsatte jag optimistiskt.

- Eeeehhhh....??

- Jamen, Skellefteå AIKs färger! Ni säljer väl bara Luleås färger här? log jag, mycket väl medveten om att jag inte hade fått någon själsfrände direkt.

- Int vet ja, sa hon, va har dom för färger då?

 

Då och där uppenbarade sig en sanning; Jag var i fel stad. Så måste det vara. Någon gång under färden, hade vi valt fel körfält och hamnat i Förenade Arabemiraten.

 

Med de svarta påskfjädrarna i påsen, skyndade vi oss att checka ut från hotellet och gick den mytomspunna  "vägen" till garaget.

- Du, sa jag konspiratoriskt till mannen, vi berättar inte det här för Färjestad, va?

- Men är du tokig, svarade han, det här håller vi absolut tyst om.