saltatochkryddat

I förrgår kväll ringde hon på dörren precis när hockeyn hade börjat. Hon, det är vår mittemotgranne, åttioplusplussaren med den säkraste klädsmak jag har träffat på. Hon är dessutom väldigt (prat)glad.

 

- Är det hockey nu? Ojdå. Jaså, är det bara i början av första perioden, ja, dåså.

 

Men nu var hon lite bekymrad. Tidigare under dagen hade hon varit på lägenhetsvisning, den sjuhundrafyrtiofjärde ungefär, och när hon skulle uppge sin bostadsadress, kom hon inte ihåg var hon bodde.

Mitt i bekymmersrynkan avbröts hon av ett läte från någon som satt i soffan och var enbart koncentrerad på matchen.

 

- Vad hände? Blev det mål? Gjorde 45:an, Oscar Möller, mål? avbröt hon sig själv med och vände blicken mot TV-n.

 

Nej, han gjorde inte mål men nära var det.

Jag log mot henne.

 

- Ja, du ser, sa hon, hans namn kommer jag ihåg men inte var jag själv bor.

 

Och så skrattade hon. Gott och länge.

 

Eftersom matchen var betydelselös medan hon är betydelsefull, lät jag henne prata i en period. Det var en omväxlande period. En del hade jag hört förut, många gånger, annat var nytt men det mesta var åtföljt av hennes glada skratt. Någon minuts allvar fanns det men den avslutades ändå med ett skratt. När hon vänt det negativa till något positivt. Sån är hon. Och lägenhetsvisningarna är nog bara en hobby. För, som hon säger, här har jag ju er och femton garderober.

Men kommer hon in under slutspelet, då måste jag nog tala om för henne var hon bor . . .

 

I går blev jag glad. Jag gick in på Bokus.se för att kolla om Donna Woolfolk Cross hade skrivit någon fler bok efter "Påven Johanna". Då upptäckte jag att Bokus hade använt sig av delar av min recension av boken för att presentera den. Tänk så lite det kan behövas ibland för att man ska känna sig sedd. Jag hoppas att alla de som sedan gett sitt omdöme om boken, hade inspirerats av mina ord för samtliga gav den toppbetyg och ansåg att den var den bästa bok de någonsin läst. Det tycker jag också. Fortfarande. Cirka femton år och massvis av böcker senare.

Då - på den tiden - fick jag betalt för att läsa böcker. I dag betalar jag. Gladeligen.