Passion framför pension!

I dag, klockan 09.30, kröp jag till korset. Eller, rättare sagt, åkte jag bil till banken. Men det var ärendet som kändes betungande, ja, rent av livsavgörande.

Jag har, i flera års tid, vägrat befatta mig med framtiden. Men nu är den nära. Inom ett fåtal år minskar passionen och i stället kommer pensionen in i bilden. Hur mycket den ena ökar och den andra minskar levnadsstandarden, skulle banken tala om i dag. Strutsen tvingades, mycket ovilligt, att dra upp huvudet ur sanden. Men bara för en stund, sen tjongade jag ner skallen igen i den mjuka, bekväma vill-inte-tillvaron. Äsch, det är ju jättelänge kvar. Då har ju till och med Molly börjat skolan!
 
Pensionen får vänta, passionen får fortgå. Men att det ena inte utesluter det andra har jag förvisso sett exempel på. De finns de som är passionerat förälskade efter 65, de som är passionerat intresserade av hockey efter 65, de som lever för sin passion, god mat, efter 65 och så vidare. Det tröstar mig. Det gjorde inte banken.
 
Men, som sagt, nu struntar vi i det! I morron börjar slutspelet. Jippiiiii!!
 
I helgen insåg jag att OM min junta någon gång skulle bevilja någon fler medlemskap i vår exklusiva förening, skulle Kalle Grenemark och Christer Ulfbåge ligga bra till. De besitter flera kravspecade kvalifikationer. Exempel: De pratar alltid i mun på varann, de pratar om olika saker, de är förvirrade, de har svårt med namn ("Du Skalle, håll koll på din monitor du!") och de tjatar, ja, ja, ja, ja och visst,visst, visst. Upprepningar av tidigare sagda sanningar förekommer frekvent. De driver med varann och deras egenheter och - framför allt - de skrattar med varann!
 
Att kunna hålla många bollar i luften samtidigt är ett krav. Men att minnas dem efter två minuter är dock inte ett krav.
 
En sak fattas ändå för att de skulle kunna bli fullvärdiga medlemmar; de är alldeles för klara och rediga när de förklarar spelregler. Där har de mycket att lära av oss, speciellt en av oss. Hon beskriver spelregler för oss andra så att vi omöjligt kan sitta still på stolarna, utan vrider oss i skrattkramper som dessutom orsakar tårflöden och en förödande hosta. Hon tycker att vi har svårt för att fatta.
 
Så länge man skrattar så att man kiknar, så länge är man ung. Och passionerad. Även om man en dag har mindre pengar att röra sig med.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0