saltatochkryddat

Knirr .... knak ..... oj, vänta...... pang......gneeeek....

Det är min kropp som talar.

 

Efter att ha varit i stugan i går och krattat, sått fröer, klippt bort avbrutna grenar, ansat en buske till buskform i stället för ufovariant med mera och sedan kommit hem och sjunkit ner i fåtöljen för några timmars hockeyunderhållning plus en natts orolig sömn, låter den som ovan beskrivet.

 

Den uppför sig dessutom som en olydig marionettdocka. Drar någon i högra armens tråd för att få den att röra sig på ett visst sätt, då flyger vänster arm ut i en glad hälsning. Och om huvudet ska nicka till bifall, då låter det som en kulsprutesvärm från nacken.

 

Men nu är jag redo att åka till stugan igen och fortsätta! Finns det något roligare än att hjälpa sommaren på traven?  I dag ska jag förmodligen skotta snö ...

Framför bron finns det nämligen en driva som ligger i skugga och har lite svårt för att röra på sig på egen hand. Om jag låter spaden göra det den är till för, försvinner drivan på nolltid. Men - och det finns ett men - jag måste kanske tänka mig för lite grann. I morgon ska jag nämligen ha en "tacksägelsetrerättersmiddag" för Annika och Åsa som ställde upp för mig på ett så fantastiskt sätt när jag fyllde år, att det liksom inte finns ord till att tacka nog. Jag ska då försöka med mat i stället. Förrätt, varmrätt, efterrätt, kaffe och surprise. Så är det tänkt men om kroppen och jag har tänkt samma sak, är inte gott att veta.

Det kanske blir hämtpizza. Som de får hämta själva.

 

Trollbacken är klar och redo för att ta emot sin befolkning. Fågelholkarna är klara för att ta emot sin. Taket är klart för att välkomna sädesärlorna och fönstren är oklara men klara för att putsas. . . .

 

Rabarbern lyser röd i marken, liljekonvaljerna kurar under fjolårsgräset och växthuset är sommarvarmt. Dagtid.

 

Vi är redo! Kroppen och jag.