saltatochkryddat

 

Vansinnesdåd! Nu är det andra gången på ett år som någon försöker sätta fyr på Bonnstan, vår gamla kyrkby. Dessutom har det anlagts bränder på andra ställen också. Det måste bli ett slut på det här! I går upptäckte jag att det är fler som håller med om det.

 

På den sena eftermiddagspromenaden gick vi genom Bonnstan, inte för att se galningens härjningar, utan för att det är den mysigaste omgivning man kan röra sig i. Dagtid. Tydligen.

När vi gick där och pratade om hur vansinnigt riskabelt tätt husen står och pekade både hit och dit, upptäckte vi plötsligt ett litet fönster som stod öppet på en övervåning och - vem tittade ut där om inte ett troll!

 

Nu har de fått nog. Nu har de organiserat brandvakt. Nästa gång - gud förbjude att det blir någon nästa gång - kommer den som tänkt sig att tutta på en eller flera Bonnstadskammare att drabbas av en trolldom och den domen är hård. Hurra!

 

Eftersom man aldrig kan få nog av att ströva omkring på Nordanåområdet och Maggans Lanthandel inte öppnar förrän det blir advent, men då är det den mysigaste platsen att besöka, kan man exempelvis bli kulturell och gå in i konsthallen en stund. Men jäsiken, vilken överraskning jag fick!

 

Där, bland åttio konstverk av de mest skiftande slag, hittade jag flera bekanta. Vilka fantastiskt begåvade människor jag känner. Där fanns Margots stora, otroligt fina tavla "Tre systrar", Ulrikas (Sveriges gladaste burträskare) två tavlor med abstrakta (?) motiv från kustlinjen, Patriks briljanta foton, Lidmanbrödernas suveräna konstverk och Annikas underbara Ullmosaik. Bara för att nämna några. Himmel så imponerad jag blev. Av mig. Jag är en sjutusan till människa att känna otroligt duktiga konstnärer.

 

Själv brukar jag, när korsorden är slut, roa mig med att rita något på ett papper och sedan gissa vad det är. Det är inte ofta jag gissar rätt. Men jag hoppas att jag gissar rätt nu när jag tror att det är slut med mordbrännerierna här i stan och längre västerut. Trollet i fönstret är inte att leka med och han lär inte vara ensam. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om polisen en natt hittar någon skräckslagen individ som är trollbunden vid en Bonnstadskammare. Inte ett endaste dugg förvånad skulle jag bli.