Snön faller - men jag vägrar!

 
Fick ett sms för en stund sedan:  "Nu till Benidorm, +26 redan". Och så nåt om att de skulle ta en lunchdrink hos några vänner.
Om jag inte visste att min syster är snäll, skulle jag kunna tro att hon var riktigt elak.
 
I går tog det väl cirka en minut för grannen att sätta sig i bilen och köra iväg till jobbet. I dag har han nog spenderat en halvtimme med att sopa bort snö från bilen, ställa om kupévärmaren, komma ut i täckkläder, mössa och handskar för att sedan gå in och byta till arbetsuniformen. Vad han har gjort mer vet jag inte för jag blir så deppad när jag tittar ut, dock har jag hört nåt hackande ljud, vilket tyder på isbildning någonstans.
 
Nu börjar det. Den sex månader evighetslånga kampen mot Kung Bore, kungen med oinskränkt makt och bestämmande. Åtminstone var det så innan kejsar Ozon dök upp. Då hände det att Kung Bore blev lite skakig och osäker. Kunde han verkligen lita på att det snöfall som han lät falla över de norra delarna av Sverige, landade som kristaller och inte som påsar fyllda med grå vätska? Och det regn som, enligt tradition, skulle falla över Stockholmstrakten, såg han ibland, till sin förskräckelse, förvandlas till någonting som folk kallade kaos och som liknade det vita täcke som borde ha täckt, exempelvis, Norrbotten. Men där kallades det inte kaos, där hette det skoterföre.
 
Vissa sa att kejsar Ozon inte hade något inflytande och sprejade frisyren hårdare så att den skulle palla för regnet. Andra trodde mer på kejsar Ozon än självaste Kung Bore. Den delen av befolkningen smorde in sig med solskyddsfaktor 50 om de skulle besöka Kiruna mitt i vintern. Man kan aldrig vara för säker.
 
Och någonstans, i det norrländska landskapet, satt en rebell och smidde planer. Eftersom hon ogillade både kungen och kejsaren, hade hon funderingar på att, tillsammans med Moder Jord och Syster Sol, helt enkelt avsätta de båda. Göra en kupp. Det är nu bara detaljer kvar på planeringen. Små detaljer - dock överkomliga.
 
Nu kom grannen tillbaka, endast iförd jeans och skjorta! Det är fasingen ingen ordning på någonting.
Hur är det i Spanien, sys? Långtråkigt med äckligt varmt hela tiden, va? Tur att ni kommer hit upp sen och får svalka av er. Men jag garanterar inget. Helt plötsligt kan det börja snöa i Benidorm eller Alicante samtidigt som syrenerna slår ut här. I november. Det är ungefär lika förutsägbart som när Jimmie Åkesson skulle få en tårta slängd i ansiktet. Inte om - bara när.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0