saltatochkryddat

 

Ordspråk ska väl egentligen fungera som någon sorts livsguide, något klokt som vi ska förmodas följa.

I mitt liv har det nog mer varit så att ordspråken jag har hört, har ställt till med en viss förvirring. Låt mig ge dig några exempel på ordspråk som sagts på fullaste allvar eller som skapats utifrån vissa situationer:

 

Den som väntar på nåt gott, kan gott vänta (Myntat av någon som aldrig har kunnat passa tider men som är lika glad för det).

 

Har man sagt yxa får man säga skaft (Myntat av någon som definitivt inte har insett att ett ordspråk bör ha en klok andemening).

 

Det är ingen ko på isen (Användarens favorituttryck när någonting inte brådskar)

 

He vart hajvaj å han glaamd handska (Efter att ha suttit på tågstationen i flera timmar och väntat så inträffade detta när tåget plötsligt kom. Andemening? Tja, bra att ta till som sensmoral när någon har haft för bråttom)

 

Man bruuk se olik sa tjelinga då hon knåda degen ve aschållkleinta (Ursäkta men jag tror inte jag vill veta hur det ordspråket kommit till)

 

Man kan inte både fisa och hålla för (Orginalet lyder: Man kann eint bådde fiis å håll för, men det förstod väl alla. Dessutom är ju betydelsen solklar, eller hur? Ingen baktanke där inte.)

 

Men jig da, sa leilldjaita, övers: Men jag då, sa den lilla geten. (Används med fördel när man tycker sig vara förbisedd på något vis. Mycket klokt)

 

Häpp, häpp, he gick bra gånga jernna å (Användes av en äldre bilförare varje gång han körde genom en korsning utan att sakta ner och se sig för)

 

Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar (Hmmm... Får möjligen en revival genom LCHF)

 

Härom veckan uppstod ett nytt ordspråk när Gidde (nu tio år!) och jag var på väg i bil från stugan. "Men du mormor", sa han, "man brukar ju säga, när man kommer hem, att borta bra men hemma bäst men vad säger du? Du har ju två hem, både stugan och lägenheten?"

- Jaa, sa jag lite tvekande, jag vet inte riktigt, jag trivs ju så bra på båda ställena.

- Jamen, då blir det ju enkelt, lyste han upp, hemma bra men hemma bäst! Så måste det bli.

 

Och jag insåg hur bra jag har det.

 

Livet måste levas framlänges men kan bara förstås baklänges.

 

Eller, som han säger, han som fått ner mig på jorden: Var sak har sin tid.