Ibland blir det bara för mäktigt

 
Visst kan det mäktiga bli övermäktigt. Som när man vill äta upp sitt favoritlag. Det borde säga sig självt men vem lyssnar?
 
Det gäller att slå mynt av det som är populärt, det märkte jag inte minst när Arwen var som mest inne i sin Hello Kittyperiod. Eller grabbarnas Star Warsdyrkan. För att inte tala om Angry Birds. Finns det nåt, förutom Systemets sortiment, som inte går att uppbringa med dessa figurer på? Money talks.
 
I alla barnprogram på TV finns det förförisk reklam om leksaker och spel. Därför blev min förvåning lika stor som min glädje när Nickelodeon en dag i somras valde att fylla sin ruta med texten: I dag är det för fint väder för att vara inne och titta på TV, så gå ut och lek i stället.
Eller, har jag drömt?
 
Nej, förmodligen behövdes nån uppdatering eller service av kanalen men i stället för att göra alla barn besvikna, gjorde de alla vuxna imponerade. Eller, har jag fel?
 
Det här med "eller" är ett av mina mest använda ord, tror jag. Men jag är tydligen inte ensam. Min syster fick sig en tankeställare när hon frågade sitt barnbarn Elin: Är det här ditt träd, eller? Den kloka lilla damen tittade på sin farmor med förorättad blick och sa: Men varför kallar alla mig för Ellen när jag heter Elin?
 
Just nu tar en liten Molly sig en powernap och snarkar så in i bängen. Gissa om det låter gulligt.
Hon har faktiskt gett mig ett nytt namn, eller om det är en titel, för hon säger "mådmåd" till mig. Hon tycker väl att eftersom farfar får ha "dubbelnamn" så ska jag också ha det. Hon är så rättvis, den lilla.
 
I går såg hon hockeymatchen mellan SAIK och Leksand. Inte hela förstås för det finns ju så mycket annat som måste göras men rätt som det var stannade hon till och sa: Heja AK! Det hjälpte.
 
Det vajar en AIK-flagga på balkongen. Jag har en AIK-dekal på bilen, kanonkulan. Det hänger AIK-t-shirtar på galgar, förutom på matchdagar. Min nyckelring är en hockeypuck med AIK-logga i miniatyr. En AIK-CD med alla "kamplåtar" sitter i spelaren. Vad då Hello Kitty? Star Wars? Angry Birds. Äh, det här är ju en helt annan sak. Eller?
 
Tränare Wallson sa, efter förra matchen, att han var så imponerad av sina backar, de offrade sig och käkade puck. Förmodar att han då inte avsåg puckarna på bilden ovan, för att tugga i sig en sån är övermäktigt, så fruktansvärt mäktiga som de är. Det är att gå till överdrift när man tillverkar hockeypuckar i choklad fyllda med chokladmousse. Någonstans måste gränsen dras. Och jag drar den vid tårtan, AIK-tårtan. Den är jättegod och har absolut sitt berättigande. Eller?
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0