saltatochkryddat

 

En del har svårt att sova. Andra inte. Medan fullmånen ställer till det för somliga, kan inte ens en stökig omgivning hindra någon annan från att somna på de mest märkliga sätt och ställen.

 

Den här bilden har några år på nacken men illustrerar barns förmåga att se till sina egna behov, på ett underbart sätt. Tänk om vi vuxna också gjorde så. Nu är jag trött, alltså sover jag. Var som helst, hur som helst.

 

Eller, nu är jag ledsen, alltså gråter jag. Nu är jag orkeslös, alltså latar jag mig. Nu är det mina behov som styr, alltså sätter jag mig själv främst.

 

Utopi betyder: förhållanden man drömmer om som är så idealiska att de knappast kan bli verkliga.

Obs! Märk väl att det finns ett ord i betydelsen som inger ett visst hopp ändå: knappast. Och knappast kan, med mycket god vilja, innehålla en liiiiten öppning om ett hopp.

 

När jag var liten och frågade min far om jag fick något, exempelvis slippa äta fläskkotletter, brukade han svara: K.

I min ännu ej förstörda tro på mirakler, fyllde jag alltid i med: anske . . . Men han tog snabbt ner mig på jorden med ett leende och: nappast.

 

Numera tror jag knappast på ett eget självstyre, alltså att se till sitt eget bästa i alla lägen för att må bäst. Det behöver inte innebära ren och skär egoism. Om jag mår bäst av att göra något för någon annan, som jag vet att den personen uppskattar, då är det egna välbefinnandet en bonus. Men om jag är toktrött och sitter uppe för att någon annan vill ha sällskap, då är det bara dumt. Därför går jag och lägger mig. Jag brukar inte bli utan sällskap då heller . . .

 

Just nu är jag jättehängig. Förkylning nummer två har infunnit sig, helt olik nummer ett. Den tar ner orken till ett minimum men, trots att det är fullmåne sover jag och vaknar bara ibland när jag hostar eller när tåget kör genom sovrummet. Det är inget tåg, det är "bara" mina läten men jag blir lika rädd varje gång. 

Visst skulle jag, som ett av mina älskade barnbarn, när som helst under dagen, bara för att jag behöver det, kunna strunta helt i omgivningen och mödosamt ta mig upp på en stol och sova men det vill sig liksom inte, det blir inte bekvämt. Men att sjunka ner i favortitfåtöljen med en god bok medan andra hälften är på jobbet, det är egenvård det. Och vansinnigt mysigt.