saltatochkryddat

 

Någonstans i landet sitter en männniska med 152 nyvunna miljoner i knäet och funderar hur han ska använda dem. Stackarn!

Jag har nyss skrapat fram 90 kronor på Triss och jag hade redan en plan om, utifall att det skulle hända, vad jag skulle göra då. Satsa 30 kronor och få fyra nya chanser, naturligtvis.

Köpa trisslotter för sin Lottovinst kan ju inte mångmiljonären göra, ja, kan kan han väl men oj så dumt det vore. Och så ont i armen han skulle få. Tänk att skrapa sig till tennisarmbåge, bli sjukskriven, utförsäkrad, arbetsoduglig och tvingas vända sig till "trygghetssystemet". Såg du citattecknen?

 

Förresten, varför säger så många "situationstecken"? En fråga väl värd att tas på största allvar.

 

Men tillbaka till rekordvinsten. Om det var jag, som hade fått den, o milda makter, då skulle det regna pengar över en massa människor. Barn, barnbarn, syskon, syskonbarn, vänner, hjälporganisationer, forskning, you name it. Just nu har jag verkligen råd att vara generös, nu när jag inte har pengarna.

 

Jag vet faktiskt, ärligt talat, inte heller om jag vill ha dem. Tänk att vakna på morgonen, känna att det här blir en bra dag, vi ska ta en tur till Piteå, äta lunch, strosa och kanske hitta några perfekta servetter. Sedan åka hem, komma in genom dörren, komma ut ur sina "stadskläder" så snabbt som möjligt och in i myspaltorna, duka fram en god middag framför TV-n och vänta på hockeymatch mellan SAIK och HV. Va? Det byter jag inte bort mot 152 miljoner. Att, dessutom, vid lunchbordet i Piteå, överraskas av att träffa andra AIK-are från hemstaden och ha tid att skratta gott i en halvtimme, det är en ovärderlig bonus.

 

Att känna glädje över det lilla, att veta att om två dagar kommer jag att ha jätteont i kroppen efter en hel dag på stan men att just nu, faktiskt, strunta i det och bara njuta.

 

I kväll är det fotboll, Sverige-Österrike, i morron hockey igen, tisdag fotboll mot Tyskland, onsdag mammografi, torsdag klippning och hockey . . . Herremin, vad jag har mycket att se fram emot i vardagen! Och rätt som det är, hittar jag de perfekta servetterna. Så jag tror att jag är lyckligare än han med de 152 miljonerna i knäet. Jag menar, han kan ju köpa alla servetter i världen, hur kan han då känna lycka och få hjärtklappning när de perfekta helt plötsligt bara ligger där framför honom och kostar 35 kronor?

 

Om tre timmar ska Molly hämtas, en liten glad tjej på två och ett halvt år. Hon ska vara här till på söndag eftermiddag. Se där! Ytterligare en lyckofaktor, både i dag och på söndag kväll. Jag förmodar att fåtöljen kommer att kännas extra skön då, när man kan sitta där utan att helt plötsligt beordras ner på golvet och delta i en grodhoppstävling, bolla gris, lägga pussel och få skäll för att man inte lägger bitarna rätt och en massa annat. Men när det är dags att byta blöjor, då går hon till farfar. Det finns många skäl till att vara glad. Utan en massa pengar.