saltatochkryddat

 

Visst är de söta, där de hänger på väggen som en ny inredningsdetalj? Kloka ugglor som ska hålla uppsikt över vårt hem under nätterna, när de ändå är vakna. Men alldeles säkra på sin nuvarande bostad kan de inte vara. Mina ugglor är presumtiva flyttfåglar. Liksom det mesta här hemma, kan ingen känna sig säker på placering och omgivning nåt längre tag. Utom jag. I fåtöljen. Där känns inte behovet av förnyelse som direkt nödvändigt.

 

Nu måste jag bara få fråga: Eva, Eva, vad ont har jag gjort dig? Jag säger bara Volvo Lastvagnar. Boken som du kom med och som du ville jag skulle läsa. Nu har jag gjort det.

Det kan vara min förkylning som gör mig extra matt och slut men den boken gjorde mig då inte piggare. Hostattackerna kom tätare och tätare i takt med alla parenteser och asterisker på bokens sidor. Den pyttelille figuren som snackar och skriker i mitt bröst, pep oavbrutet och, förvisso, störde läsningen men ändå.

 

Jag ser med bävan fram emot den diskussion vi ska ha om författaren. Det känns på något sätt som om det finns ett släktskap i författandet med någon som envisas med att skriva kåseribloggar nästan varje dag . . .

 

Jag hatar narkotika och varje gång den nämns i lättsamma underhållningssyften, reagerar jag. Inte ens en 92-årig dam som börjar röka marijuana, får mig att le. Ju mer vi talar om eländet, desto mer accepterat blir det. Som en del av livet och vardagen. Det är meningen att vi ska skratta åt personer som rökt en "julle" eller snortat en lina, eller va fanken de kallade det i "Parlamentet", men det skrattet fastnar i halsen på mig. Unga människor dör ju, för tusan! Droghandeln på nätet är en lönande business, både för säljare och köpare. Ja, tills användaren dör av en överdos förstås, vilket inte alls är otroligt eftersom det inte finns några doseringsanvisningar på en bipacksedel i förpackningen. Vuxna 2-3 ggr dagligen, barn över 12 år 1-2 ggr dagligen. Till dess döden inträffar.

 

Sen är det ju, på tal om underhållning, också skitkul att läsa om vart Sveriges biståndspengar går. Till de verkligt behövande, förstås. Som biståndsministern och hennes statssekreterare, till exempel. Så skönt att veta att de fått tjugo miljoner under fyra år. Att dela på, märk väl! Bara tio miljoner var. Det känns gott i hjärtat att veta att biståndspengar verkligen går till att bekämpa fattigdom.

 

Nu skriks det i mitt bröst för fulla muggar! Undrar om lite te och honung kan lindra? Det är väl det bi-stånd en sjuk kan hoppas på i förkylningstider . . .