saltatochkryddat

 

Jag har kommit ett steg närmare lösningen på gåtan Perpetuum Mobile. Snillen har i alla tider försökt få fram en evighetsmaskin men har, antagligen, gått över ån efter vatten.

Lösningen finns inom oss. I vår egen kropp. I natt har jag insett det.

 

När man är förkyld och försöker sova då inträffar, fas ett, att det sticker i halsen och man börjar hosta. När man då hostar, fas två, blir man heltäppt i näsan och måste följaktligen andas genom munnen. Resultatet av det blir, fas tre, att man blir torr i halsen och börjar hosta, vilket föranleder täppta näshål och andning genom öppen mun, vilket i sin tur ger en torr hals som retar hostnerven och man börjar hosta . . .  ja, och så där håller det på. I evighet.

 

Man kan, bara för att få lite omväxling, gå upp ur sängen och snyta sig samt dricka lite vatten. Snytningen ger inget förlösande resultat så man kan köra upp en flaska nässpray i vardera näsborren och sedan gå och lägga sig igen. En Läkerol kan läggas på tungan, det förhindrar torrhet i halsen för en stund. Plötsligt börjar det, helt oväntat, rinna ur kranen, där man ligger på sin kudde, och en hastig uppsittning för att snabbt få tag på pappersnäsdukar är nödvändig. I samma ögonblick som man snyter sig, reagerar hostnerven å det grövsta och det blir täppt. I den näsa som alldeles nyss var beredd att släppa ut litervis med rinnande vätska. Det sticker i halsen, man dricker vatten, hostar lik förbaskat och så fortsätter det. I evigheter. Perpetuum Mobile.

 

Bilden ovan skulle lätt ha kunnat illustrera nattens flöde om inte hostan satt stopp för frånrinningen. Nu är den i stället ett foto av Trappstegsforsen, ett vackert minne från sommarens biltur längs Vildmarksvägen. Något att tänka på och minnas under nattens långa, vakna timmar.

 

Jag tänker inte ta åt mig någon ära för att ha knäckt hemligheten med evighetsmaskinen, tänker inte skicka in resultatet till någon vetenskaplig tidskrift med risk för att någon annan snuvar (!) mig på upptäckten. Faktum är att jag innerst inne hoppas på att jag har fel. Att natten som kommer ska bevisa motsatsen, det vill säga att det faktiskt går att koppla bort Perpetuum och få sova någon timme!