saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Nej, det får inte vara sant!

 

Läste rubriken i morse: Snö och kyla. Kvinna körde av vägen på grund av halka.

Men huvva. Nej, inte redan. Fy, så hemskt. Stackars dem som bor där. Var, förresten?

 

Så fortsatte jag läsningen: . . . utanför Skellefteå . .

 

NEEEEEJ!

Det är den 25 september och rysskylan är på väg in över oss. På sommaren pratas det ofta om ryssvärmen som är på väg men den vägen är oftast lång och krokig. Någonstans under färden brukar ryssvärmen ångra sig, och precis när den nått Haparanda har den fått nog. Den stannar där, helt sonika. Och går på Ikea.

 

Men rysskylan, den kan vi lita på. Är det sagt att den kommer, då kommer den. Oavsett om det är september månad, när hösten kan vara som allra vackrast och luften är syremättad och klar. När man bara vill vara ute i skogen och känna hur man fylls med energi och glada tankar, som ska hjälpa oss att klara vinterns mörker.

Och så snöar det!

Skoterfantasterna jublar. Säkert spänner Oveva på sig skidorna också och står startklara. Det finns vintermänniskor. Jag tillhör inte dem. Jag vill ha färger runt omkring mig, då mår jag bra. Inte bara vitt, vitt, vitt.

 

Lika mycket som jag, varje år, bävar inför att mötas av synen av en vit gräsmatta när jag drar upp persiennen, lika mycket bävar jag för telefonsamtalet. Normalt blir jag alltid jätteglad när min dotter ringer. Det finns dock ett undantag. Första dagen med snö. Då ringer hon och sjunger "ja, se det snöar, ja, se det snöar, det var väl roligt, hurra!!". Alltså, HUR långt kan ett äpple falla från ett päronträd?

 

Ibland brukar hon liva upp mig genom att sjunga julsånger mitt i sommaren. Nu försöker hon dessutom få sina söner att sjunga "Det var länge sen jag plocka några blommor" med motivering att "den tycker mormor så mycket om". Och hon ska föregå med gott exempel och lära sina barn att inte ljuga . . .

 

Här utanför vimlar det av talgoxar, som har läst väderrapporten. De frossar på grannens talgbollar. Men än kan de hitta föda på marken och i träden, om de bara ids leta. Än är det inte snö - här. Än är gräsmattorna gröna och träden har massor med färgrika löv kvar på sina grenar. Men herrejisses, vad det blåser. Från öster . . .

Gillar dina båda grupper, BÅDA TVÅ!!! Måste ansluta mig för jag hatar att stiga upp på vågen och jag hatar vintern. Skulle vilja gå i ide när första snön kommer. Apropå din dotter - ni verkar vara ganska lika varandra ni två. Kul tycker jag!