Rör inte min kompis!

 
 
I dag är det namnsdag. Grattis Dag!
Du må vara regnig, blåsig eller solig och varm, du ska firas i vilket fall som helst.
Även om det är din dag, Dag, så finns det också människor som heter som du. Det måste vara trevligt.
- Hej, jag heter Dag.
- Och mer?
- Det beror på.
- Vad?
- Vilken Dag jag är i dag.
 
Jag känner ingen som heter Natt. Men det är nog bara en tidsfråga . . .
 
Hur som helst så blir dagarna kortare och nätterna längre. Fast det är ju fel, om man tänker efter. Det är bara ljuset som ändras. Annars skulle ju även arbetsdagarna bli kortare och kortare i takt med mörkrets utbredning.
 
Några som får utökad arbetstid nu, när höstmörkret faller på, är inbrottstjuvarna. De som inte har lärt sig vad som är mitt och vad som är ditt. Därför har mina troll fått lämna Trollbacken och flyttat till hemlig ort. De är stöldbegärliga, har jag förstått (Caaariiiina . . .) men ve den som försöker stjäla dem. Att drabbas av Trolldomen kan innebära ett tufft straff. Jag har hört talas om en som fick ett års straffarbete med trollingfiske dygnet runt. En annan tvingades bära trollhättan på huvudet i tio år medan en tredje fick det tro(l)liga dödsstraffet, det vill säga att köra bil upp och ner för Trollstigen i Norge under fyra årstider. Om den överlevde så länge.
 
Om jag slutade upp med att läsa aftontidningar, se på TV-nyheter och läsa på text-TV, skulle jag kanske kunna lura mig själv till att tro på det goda inom oss. Men jag är ju så nyfiken att jag inte klarar av det, vilket får till följd att jag varje dag tvingas inse att den här världen blir mer och mer vansinnig. När en kändis viktnedgång får större rubriker än de tusentals barn som dödas i Syrien, då undrar jag; Är det så här vi har blivit? Allvarligt?
 
Jag hade en gång en diskussion med "en som bestämde" när jag jobbade på tidningen. Jag ville att vi skulle lyfta fram minst en positiv nyhet varje dag på förstasidan. Bra tanke men det säljer inte, blev motargumentet. Den gamla frågan om vem som kom först, ägget eller hönan, dök upp i mitt huvud - bara så där.
 
 
Det finns ett ord som jag tycker har urvattnats sin betydelse genom ett alltför slarvigt och rutinmässigt användande och det är: Respekt. Det räcker inte med att säga det, visa det också! Respektera andras liv, känslor, ägodelar, åsikter, intressen, läggning och utseende. Vi lever ju alla på samma pyttelilla planet en kort stund, i det stora hela.
 
Och som genom ett trollslag kanske vi fattar det. En vacker Dag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0