Nu börjar det!!

 
När jag öppnade bildörren och kände doften, sa jag: HÄR vill jag bo!! Nu!
När bildörren mitt emot öppnades, hördes: Det luktar survår . . .
 
Men så fort han såg vedklyven sprack hans ansikte upp i ett leende - ett stort. Och med två stora björkar att ta reda på, kommer hans tid med klyven att bli en väl tilltagen kvalitetsfylld sådan.
Själv ska jag vädra, dammsuga, torka golv och väggar, putsa fönster och . . . äh, jag tror jag går ut och krattar en stund i stället. Naturen är så sprängfylld av växtkraft och livslust att det grönskade baki hälarna på mig när jag krattade en stund i söndags. Därför tog jag det viktigaste! Trollbacken och liljekonvaljkullen.
 
På fredag blir det mer. Men inte så vansinnigt mycket, för det är precis vad det är; dels vansinnigt, dels mycket.
Jag har aldrig sett så mycket löv på tomten förut. Alla höst- och vårvindar måste ha styrt mot vår stuga, från skogen, från grannarna, från Forsbacka, Grubban och från stan. Dessutom är det vansinnigt av mig att tro att jag skulle klara av att få bort alla löv på egen hand. Mina armar brukar liksom domna bort efter ett tag, vilket är ett tecken på att jag borde stanna upp. När sen ryggen går av på mitten, är det verkligen dags att ta en vilopaus.
 
Det skulle aldrig mamma ha gjort. Fick hon bara ett glas med kallt vatten och en syrlig karamell då och då så gick hon fram som en duracellkanin hela dagar. Gräsrötterna hukade sig när de såg att hon var i antågande för de visste att krattans tänder skulle komma ner och nafsa efter dem också. Annars vore det okrattat. Tyckte hon.
 
Jag längtar dit, det är där jag hör hemma. I skogen, vid älven, med hundratals fåglar runtomkring och med himlen runt hörnet. Men än är det lite för tidigt att flytta ut helt och hållet. Jag måste ju först besikta kanonkulan så att jag har en åskbil, utifall att. Och vi måste få igång vattentillförseln från kallkällan också. Dessutom var det någon som fick för sig att badrummet skulle fräschas upp och rev ut inredningen i höstas. Denne någon har nu annat att göra. Två fallna björkar ingick inte i höstens planering för våren, dumt nog.
 
Dessutom vet han inte om att jag har egna planer. Som han ska utföra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0