saltatochkryddat

 

I´ll have a blue Christmas . . ., sjöng han, The King. Med blue menade han förstås en deppig jul och frågan är om det inte blir det här också när de blå blommorna blommar i stället för att ett gnistrande vitt snötäcke ligger och bäddar in naturen.

 

Om jag, Maude Westerman, efterlyser snö? På riktigt? JAA! Jag har ju sagt att det ska vara en decimeter snö i december, januari och februari och sen ska den bort! Varför får jag inte som jag vill nån gång? Jag ger mig tusan på att min julklappsönskelista förblir oläst också! Men så illa som den julen när jag fick ett par skidstavar i stället för det armband jag hade önskat mig, blir det inte. Tomten är förändrad, liksom.

 

I kväll är det i alla fall juljunta i julriket. Tvärtjärn brukar alltid bjuda på rena julkortsmotiven med alla ingredienser man kan önska sig. Vi får väl se vad som väntar i år . . .

 

Nån vidare julefrid har jag inte känt av. Det här med att släppa en bok, kräver sin tribut. Speciellt om man, som jag, inte är så van vid att tänka. Nog kan man väl säga att en del saker har blivit tämligen fel.

Du skulle ha sett minen på den stackars tiggaren som satt utanför en affär och som sken upp när han såg att jag grävde i fickan och närmade mig. Men sedan jag lagt min handlarlista i hans mugg såg han inte lika glad ut. Som tur var upptäckte jag det och bytte ut den mot en tjuga. Han såg faktiskt lite skepisk ut även då och det med all rätt.

 

Så var det ju dags för det välplanerade boksläppet också. Underbara, glada människor kom i jämn ström och var på shoppinghumör. Jag signerade böcker hejvilt men när Carina H ville att jag skulle skriva i hennes bok, slog det slint.

- Hur stavar du ditt namn, frågade jag.

- Med c, svarade hon.

- Aha, Erica . . . .

 

Vilken tur att hon redan hade betalat boken.

 

I kväll juljunta, i morron match mot Frölunda, på söndag julmarknad på Nordanå och på måndag kommer Åsa och Annika för att göra bokslut, så att säga. Layoutaren och illustratören. Som har gjort en så snygg bok, tillsammans med Janne. Och jag!

 

Inför hockeyn i morron är det bäst att man vässar armbågarna. Det är ju modernt att armbåga sig fram nu för tiden och när vår Kabanov blev  långtidsskadad måste jag verkligen vara på alerten och hjälpa till med min lakritsklubba. Jädrans vad det svänger om den när jag dirigerar som bäst!

 

Det droppar från taket. Fönstret blir blött. Det är den femte december år 2014. Snart är det val igen. Då blir det garanterat frostigt.