saltatochkryddat

Ett snöfall kommer in från väst, säger de. Till exempel. Meterologerna.

Men om det blir skosnö, knäsnö eller snö till ändan, det säger de inte. Det gör samerna och inuiterna. De vet skillnaden och då snö till vaden är det viktigaste, borde också Sveriges befolkning få reda på om det blir just det. Varför? Jo, därför att tjibbemoutha ger det bästa skidföret. Det kan ju vara himla bra att veta inför planering av helgaktiviteter, exempelvis.

 

I går fick vi qanisqineq och det är inte trevligt. Snö som flyter på vattnet är direkt olustigt i februari. Plusgrader och rinnande bäckar på gatorna hör våren till och mig lurar du inte, Moder Natur. I april, möjligtvis början av maj, kommer den ner, sänásj, den som har legat och samlat på sig i molnen men som naturligtvis ska ner till oss innan den blir nöjd. Sänásj är gammal isaktig snö, den där som sticker i kinder och ögon och som brukar trivas tillsammans med en kall vind. Till skillnad då mot dammsnö, den mjuka lätta. Men tro nu inte att dammsnö är ett totalbegrepp. Nix, man skiljer på dammsnö fallande i luften och dammsnö på marken. Och det är ändå en bråkdel av de snödefinitioner som finns.

 

Så - meterologer - kom inte dragande med snö eller blötsnö i fortsättningen! Och, för allt i världen, ange inte den förväntade mängden i millimeter, centimeter, decimeter eller meter. I smält form. Den smälter ju inte! Den ligger kvar i skosnö, knäsnö eller snö till ändan.

 

Okej, jag vet att folk som levde nära naturen hade ett annat förhållningssätt till den också. De var ödmjuka och hade respekt, vilket gjorde att samspelet fungerade. Det gör det inte längre.

 

 

Indianerna, samerna, eskimåerna, aboriginerna och andra naturfolk hade, och har, kunskapen. Varför lyssnar vi inte på dem? Och på Moder Jord?

 

Vi kan ju förslagsvis söka på #översvämning#snökaos#halka#jordras#orkaner#torka.

 

Eller, o hemska förlegade tanke, kan vi kanske prata med dem?