saltatochkryddat

 

Det hade Martin Luther King också. En dröm. Men mina drömmar, nattetid, är inte av samma kaliber som hans.

 

Ibland är det bara tokerier, ibland finns det ett budskap i mina drömmar. Det svåra är bara att veta vad som är vad.

Jag kan inte vända mig till en drömtydare för att få veta, den stackarn skulle säkerligen behöva tvångsvård ett bra tag. Och när jag drömmer om siffror, då glömmer jag oftast bort vilka det var och där ryker chansen till en större vinst. Antar jag.

 

En natt drömde jag om rum med nummer, ja, det vill säga rumsnummer . . . Jag blev förevisad ett antal olika rum och när jag vaknade på morgonen kom jag ihåg sju stycken! Men hade jag intelligens nog att fatta vad det rörde sig om? Nähää då. Jag trodde, i min enfald, att det var numren på Trisslotter! En del mackar och affärer hänger ju upp lotterna på numrerade nypor och det var dem jag trodde skulle vara nycklarna till ekonomiskt oberoende. Inte då! Och vilken av de sju skulle jag då ha valt? Knäppskalle!

 

Så här, några månader efter det att jag glömt bort siffrorna, fick jag en obehaglig aha-insikt; Det var ju självklart Lotto det handlat om. Men hur dum får man bli?

 

"Nä, den där är alldeles för trögtänkt för att vi ska ge henne några tips i framtiden", säger säkert drömkillarna. De som bestämmer om drömmarna, alltså.

 

Men faktiskt, några gånger har jag kunnat "hjälpa" andra genom mina drömmar. Eller, kanske mer sanningsenligt, kunnat förutspå händelser. Det är lite läskigt. Men det gäller att förstå innebörden av tipsen och bearbeta dem på ett relevant sätt. Det är inte alltid jag kan det.

 

Därför vill jag nu säga till Ulf, fotograf på Norran, att nej, jag har ingen finsk skokartong "Sevenpointfourteen" som du så förtvivlat behövde. I drömmen föreslog jag dig att vända dig till Ecco, och vem vet, de kanske kan hjälpa dig. Lycka till!

 

Så måste jag också erkänna för min granne ovanpå att jag, i vaket tillstånd, aldrig hört talas om att Muodoslompolo skulle ha en syrénplantage. Om jag har vilselett dig, ber jag om ursäkt.

 

Däremot, Per, naprapat, har jag fortfarande inte förstått varför du lindade in mig i Gladpack och sa att jag skulle åka hem och titta på skidskytte och då framförallt studera Ole-Einar Björndalens amorbåge och på så sätt förstå hur jag skulle träna. Skulle du inte ha kunnat vara en aning tydligare på den punkten, Per?

 

Och att, med hjälp av en skoter, baxa in ett jättedäck i sommarstugan, för att stöldrisken var så stor, vad var vitsen med det? Och vems är däcket, som nådde från golv till tak?

Och hur ska jag nånsin hitta ut från det gigantiska köpcentret? . . .

 

Jag önskar att jag vore lite mer lik Martin Luther King. En konstruktiv dröm med ett någorlunda realistiskt mål att jobba mot. Det vore drömmen det.