Tillbakablick på året som aldrig kommer igen

 
Enda anledningen till att jag går med på att byta år, är ovanstående almanacka!
Den är så fantastiskt fin med norrländska naturbilder som tar andan ur en. Så nu får 2013 års bilder gå till arkivet för slänger almanackorna gör jag inte. En vacker dag så kanske jag tar fram dem och tittar på dem igen.
 
Det kan faktiskt vara en ovacker dag också. Jag skriver nämligen upp vissa saker och ibland känns det skönt att kunna gå tillbaka i tiden och kolla fakta. Nästan jämt, faktiskt.
 
Nu är det dags att göra en miniresumé av året som har gått:
 
Årets hemvändare: Anton. (Tack Hanna, utan dig hade han kanske förblivit stockholmare)
 
Årets vigsel: Madde och Chris i Storkyrkan i Stockholm? Sällan! Madde och Johannes på bryggan i Storgrundet.
 
Årets nykomling(ar): Zingo, Cola och den än så länge namnlösa kattungen.
 
Årets snapsvisa: Taggatrå´n
 
Årets mest överraskade: Lorentz, på gräsmattan hemma i Medle när massor, massor av oväntade gäster kom.
 
Årets höjdare: Sommaren! Så lång och så varm.
 
Årets bil: Min svarta kanonkula.
 
Årets energigivare: Gideon, Alfred, Arwen, Mio och Molly.
 
Årets TV-program: 112 - på liv och död. Igen!
 
Årets Kevin: Walker. Har konkurrerat ut Costner, tack vare kombinationen fotboll/sång/leende.
 
Årets mest klarsynta julklapp: Mina glasögon.
 
Årets mest oumbärliga: Böcker. Igen!
 
Årets bästa beslut: 5:2. Say no more.
 
och:
Årets GULD: Vi vann! Vi vann! Alla vi vann SM-guld tillsammans med vårat hockeylag. En glädje som nästan gränsade till fysisk smärta. Känslorna visste inte vart de skulle ta vägen så de stannade i en enda gigantisk härva i kroppen. Som tur var kom en liten bubbla på att de kunde ta utgången via munnen och då kom TJUTEN! Några tog vägen via tårkanalerna och sprutade ut likt fontäner. Men som tur var fanns det de som ville stanna och som redde sig ett bo i hjärtat. En kammare där sådana olikheter som glädje, stolthet, eufori, lycka, värme, rörelse, skratt och ödmjukhet kunde samsas på samma ställe. Egentligen i grunden sammalika, trots variationer i utseende och bakgrund, men alla heter de: känslor. Och de är värdefulla, var och en.
 
Som du ser, har jag bara tagit med det positiva. Det andra gör man bäst i att "glömma". Därför, Lizzy, får du utmärkelsen:
 
Årets tjej!
Du vet själv bäst innebörden.
 
Sen har jag kommit på en lysande idé som jag tänkte prata med Stefan Löfven om. Skulle vi inte kunna flytta jul och nyår till, förslagsvis, april eller maj? Som det är nu så krockar alla festligheter med influensor och kräksjukor, vilket bara ställer till med förtret. Omplaneringar, omflyttningar, omställningar, omsorger. I april-maj är det över. Då är det läge att ställa till med fester!
Eller, skulle du hellre se att Sverige firar i september??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0