saltatochkryddat

 

Livets höst. Hört talas om den?

Frågan är nu bara om uttrycket bör skrotas. Hösten är vacker, färgrik med klar och syremättad luft. Liknelsen med livets nedtrappning inför den slutliga vilan, har varit fin. Nu vete tusan om inte hösten bör bytas ut mot exempelvis "istid". En karg och kall tid som gör den slutliga vilan till en befriande, varm och skön bädd.

 

Min älskade mor var frisk och fartig i hela sitt liv, förutom de sista två åren. Hon fick cancer, en typ som inte gick att bota. Inte fanns det heller någon mening att hon skulle gå igenom några plågsamma behandlingar som ändå inte skulle resultera i någon förbättring. Tack vare att jag var långtidssjukskriven, kunde - och ville! - min man och jag flytta hem till henne och bo där de två sista månaderna i hennes liv. Tillsammans med den fantastiska hemsjukvården och tryggheten i Viool, kunde vi ge henne möjligheten att vara hemma, vattna sina blommor, spela kort, se de TV-program hon ville, äta det hon kände för, få efterlängtade besök den tidpunkt hon själv bestämde och - hon fick duscha varje dag!

 

Inte en gång i veckan, om nu socialnämndens budget tillåter sådana extravaganser i dag. Det har nu tagits fram nya riktlinjer för vad som är "skälig levnadsstandard" för stöd och omsorg enligt socialtjänstlagen. Kanske innebär de riktlinjerna att äldre människor med vårdbehov inte behöver duscha oftare än en gång i månaden? Det är nämligen inte den enskildes behov som avgör, utan socialnämndens plånbok.

 

Vill du ha din säng renbäddad oftare än var tredje vecka? Bli inte gammal!

Vill du få dina kläder "vårdade" och tvättade oftare än var tredje vecka? Bli inte gammal!

Vill du vistas utomhus när du känner för det och så länge du känner för det? Bli inte gammal!

Vill du få efterlängtat besök som inte är stressat av tidsscheman och som måste knappa in ankomst- och avgångstid i ditt hem på sin telefon i stället för att prata med dig? Bli inte gammal!

 

Det finns många skäl till att inte vilja bli gammal och i behov av vård i dagens samhälle. Men för allt i världen, ta bort ordet "omsorg" i arbetsbeskrivningen. Det är nämligen liktydigt med omtanke.

 

De som arbetar med gamla och sjuka, ser sanningen. De ser ensamheten, rädslan och otryggheten och gör sitt allra yttersta för att finnas där för dem. Tyvärr har de inte tid. Tyvärr är de för många som kostar för mycket och kommunerna måste spara. De gamla ska ju ändå inte leva så länge till, speciellt om de är så sjuka och eländiga att de behöver vård. Vad spelar det då för roll hur ofta de duschar? Vad de äter? Om de bäddas ner för kvällen klockan fyra på eftermiddagen? Huvudsaken är att budgeten hålls.

Jag blir så in i märgen förbannad.

 

Och så fantastiskt glad och lycklig över att mamma slapp vara med om begreppet "skälig levnadsnivå".

Pappa då? Ja, han levde högt över gränsvärdet för "lyxliv". Han hade en frisk fru hela livet, som visste vad "omtanke" innebar.

 

Hon skulle ha haft mycket att lära ut hon.