saltatochkryddat

Jag var på Kick-off i går. Det blir inte många nu för tiden så det gäller att passa på.

 

När man var arbetsför, fanns det många tillfällen till kick-offer. Det kunde vara en avspark för ett nytt datasystem, för en ny språkbibel, för en ny säsong, en förfest inför en fest, bland många andra anledningar.

I går var det Slutspelet med stort S, som gällde.

 

Inför utsikten att få träffa allas våra hjältar, beger sig tusentals supportrar till Skellefteå Kraft Arena. Halva hockeylaget sitter i entréhallen och skriver autografer medan resten finns på isen och minglar med personer på skridskor i åldrarna två till åttio år. Cirka. Det skrivs autografer på hjälmar och tröjor, det pratas och fotograferas.  Alla verkar ha trevligt. Men så såg vi HONOM!

 

Totalt oberörd av omgivningen och kändisar skrinnade han i vild framfart. Kanske var han äldre än två år men knappast. En AIK-tröja hade han med sitt eget namn på. Och i sin egen värld befann han sig. Ibland hade han en sån explosiv framfart att det bara var sargen som kunde stoppa honom men lika ofta orsakade hans vinddrag, där han drog fram, att andra åkare ramlade både till höger och vänster om honom.

Som vi skrattade! Aldrig tidigare har vi sett en sådan underhållning på en hockeyplan.

 

Några av de stora hockeyspelarna fick inte röra sig många decimeter. Det fanns alltid en skock barn och vuxna omkring dem. Men jag såg en scen som rörde mitt hjärta. Bellemare stod för en sekund utan uppvaktning. Då kom en liten supporter fram till honom med en AIK-tröja som han ville få en autograf på. Var hittar man ett hårt underlag att lägga en tröja på så att det går att skriva på den? Jo, på lillkillens hjälm förstås. Nu var väl tröjan kanske i vuxenstorlek så med den på sitt huvud, doldes grabben helt. När Bellemare har skrivit färdigt, stod han bara kvar, utan att säga nånting. Men sen började en titt-ut-lek mellan den store och den lille. Helt bortkopplade från omgivningen hade de jättekul under och över tröjan. Det är sånt som gör att ett lag får sina anhängare. Ömsesidig - och äkta - uppskattning.

 

Om sedan vildingen i den vita tröjan blir en AIK-spelare i framtiden, återstå att se. Men nog tyckte jag att han påminde en hel del om en spelare vi har haft men som nu har gått till ett lag norrut . . .

 

Jag vet inte vad vår kapten har för extrautrustning men när han kommer gående i t-shirt och mjukisbyxor, finns där en pondus som inte ens hans leende och vänliga bemötande kan ändra på. Tänk om motståndarna visste det. Att han är sån. Tvåan i "trash-talk"-ligan. Men vi lovar att inte skvallra för vi är lojala - in i kaklet. Eller sargen.

 

Nästa gång jag får möjlighet att bevista en Kick-off, hoppas jag att bieffekterna ger lika mycket energi som i går. Det var helt enkelt guld!